Rolf van den Brink

Fem top of mind i höst

Dags för arbete. Dags för budget. Dags att börja kommunicera igen. Fem saker jag har högst i huvudet för hösten:

1. Valet. Hur påverkar olika regeringsalternativ planerna. Arbetsgivaravgifter? Konjunkturläge? Nyckelpersoner som byter jobb?

2. Digital mobilitet. Hur ska jag se ut i kundernas fickor, i deras smarta telefoner. Mobil landningssida? App?

3. Underleverantörerna. Ta in nya? Jobba i löst nätverk? Retainer eller punktköp?

4. Bygga ett virtuellt kontor. Se till att vi ANVÄNDER vår trådlösa televäxel fullt ut. Göra det lätt för nya att ansluta sig till den virtuella gruppen.

5. Ta makten över siffrorna. Vad gör jag med ackumulerande kunddata? Den blir ju en guldgruva att gräva i, men vem gör det bäst? Jag som har ytliga kunskaper och uselt med tid eller underleverantörer som är specialister men då arrenderar jag också ut bruket av företagets kanske viktigaste tillgång?

Usch. Jag har en ruggig känsla över att ha glömt tre livsavgörande punkter. Säg till i så fall.

SJ-chefen på räls -bilden som räckte hela sommaren

Jag kan inte släppa den. Jag frossar i den. Bilden av SJ-chefen som ligger och putsar rälsen på Dagens Industris prestigemagasin DI Weekends omslag.

Han ligger där stora huvudet på rälsen och putsar rälsen. Dagen tycks stekhet. Rälsen böjs liksom i solkurvor. Det är några veckor före Pride och vippan som SJ-chefen putsar rälsen med har regnbågens färger. Det är en sådan vippa som går att köpa i butiker för några tior. Färgerna speglarsig som regnbåde i den blanka rälsen.

Bilden publicerades 30 juli. Sommaren har snart gått. Jag tittar på bilden nästan varje dag.

Fotografen Joey Abrait måste utnyttjat alla argument i världen för att få SJs vd Jan Forsberg att gå ut och lägga sig på rälsen.

Eller var han och SJ i så stort behov av positiv publicitet att han godtog det rakt av? Eller hoppas SJ locka affärsresenärer som läser magasinet. Eller söker karln jobb?

De blev inte glada på Trafikverket. De blev rasande. I Aftonbladet. Säkerhetsarbete till spillo genom att visa en bild på en person på räls. SJ-chefen.

Jan Forsberg berättar för Aftonbladet att bilden togs inne på SJs verkstadsområde på Hagalund i Sthlm. Kanske där de reparerar alla trasiga X2000-tåg.

Bilden väcker frågor.

Varför putsar SJ-chefen rälsen? Den sköts väl av Banverket och inte behöver SJ-chefen putsa rälsen åt andra? I alla fall inte med en HBT-vippa.
Kan de vara nöjda på SJ med att se sin chef ligga med huvudet suicidalt plågat på stekhet järnvägsräls?

Det är bilden av hur mediedramaturgin möter verkligheten och hur skevt det kan bli. Vanliga människor blir strandade i syretomma tågkupéer i timmar medan det glassiga magasinets redaktörer excellerar i revyrubbar som ”VETERANSIMMAREN PALLAR FORTFARANDE” och VINGARNA BÄR MEN AUDI NÅR INTE HÖJDERNA”. Och i detta nummer till denna bild: SJ-CHEFEN PUTSAR PÅ RYKTET.

Det är bilden av ett statligt företag som låter sin vd göra tragisk narr av sig själv. Skulle ett privat bolag som omsätter påt tio miljarder lägga ut sin vd på räls med dammvippa? Vad säger en sådan bild om hur företaget drivs?

Det är bilden som visualiserar pr-tänket. Tillsammans skapar medieproducenter och kommunikatörer en egen verklighet. Vuxna barns professionella dagislek. För oss som kommunicerar behöver aldrig något vara riktigt på riktigt.  Vi kan alltid vara barn och alltid få betalt för det. Om det så ska kosta en SJ-vds karriär och rykte.

Det är en bild som räckte hela sommaren. En förbannat konstig bild. Men bra.

Sommarens….

Här några snabba observationer från kommunikationssommaren:

HM-chefen skrämmer bort HM-cheferna
Den nya HM-chefen Karl-Johan Persson visade en strålande kvartalsrapport, tog mod till sig och tvingade ut samtliga chefer på en praktikvecka bakom kassan i valfri butik. Varumärkeschefen Jörgen Andersson och HMs reklamchef Jan Nord kanske inte gillade det nya läget. De slutar i alla fall för att starta eget. Kan bli hur stort som helst. Men inte så stort som HM förstås.

Rakt på, Eon

Eon har fått till en toppenkampanj. ”Byt till biogas – 20 % billigare än bensin”.  Det fina är att Eon vågar skita i allt grönmögligt miljösnack utan går rakt på uppenbara konkurrensfördelen, priset. Så rakt och rent så det måste röra sig om en reklamtävling.  Om nu kampanjen verkligen är på riktigt, tar den på något vis gröna produktlanseringar till en ny nivå där de kan marknadsföras för sin egen styrka i stället för konkurrenternas miljönackdelar.

Rädda Fokus, Willys
29 miljoner back för medieföretaget Axxess. 13 miljoner back för tidningen Fokus. Under ett år. Tur att Axson Johnson är bättre på att driva matbutik än mediehus.
Mer här och här. 

Locomotiv ör miljöpartiet av rälsen
Tant som kastar burkar i returkärl. Farbror som väntar på buss i faluröd hållplats. Unge som petar ut batterier ur forntida leksaker. Så payoffen: Modernisera Sverige. Kanske Miljöpartiets kommunikativa problem samlade i en reklamfilm. Partiet som vill leva jordnära och flyga högt samtidigt. Allt förstås producerat i de rälsbundnas tecken av reklambyrån Locomotiv. Sätt ner träskon. Pröva vingarna. Eller byt reklambyrå.

Ode till avpolletterad Telia-pappa
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    Någon som saknar Storåkers Telia-pappa? Jajemen. Eller, ersättaren övertygar inte. Vad nu det skulle vara? DDB har mycket att bevisa. Det har Telia som landets kraftfullaste reklamköpare också. Här i alla fall en bild på världens snabbaste buss. Det gick att köra 4G på den.

Årets Svensexa

Hör kanske inte hit, men kan inte låta bli att berätta om den svensexa som hölls i Almedalen för tankesmedjan Fores chef Martin Ådal. Han fick i uppdrag att i klädd pirathatt ordna ett ”ship to Greece” som skulle fyllas med pengar för att rädda grekerna. Martin tog sin uppgift på allvar och stod på Donners torg i Visby bland toppolitikerna och talade för sin sak. Drog in pengar gjorde han också.

Nu vänder det för dagspress - men det gör det ju inte

Efter sju tunga år kommer sju feta heter det i sagornas, ja rentav bibelns värld. Samma magi uppstår när dagspressen rapporterar om reklammarknadens utveckling. Under fjolårets finanskris var det bottensvart för reklammedierna. Dagspressens död utropades rentav. Men nu vänder det. Pengarna strilar tillbaka. Dagspressjournalisterna kan skriva en glada artiklar om att annonspengarna som försörjer dem är tillbaka igen. Men bara för att mantrat upprepas, behöver det ju inte vara sant.

Sant är att tv som reklammedium slår all time high i nettoförsäljning redan i sommar. År 2010 är enligt IRMs uppskattning det starkaste någons för reklam-tv i Sverige. Slår IRMs prognos in passerar reklam-tv 5 miljarder kronor i sammanlagd försäljning för 2010.  Sant är också att internet redan år 2009 passerade 5-miljardersvallen och enligt IRMs prognos kommer upp i 5,5 miljarder kronor i år.

Dagspressen kommer om IRMs prognos på 7,3 miljarder kronor att slå in överträffa sin näst sämsta notering sedan 1990.

Det handlösa fallet mellan 2008 och 2009, då dagspressen tappade 1,7 miljarder kronor på ett år, har bromsats, men att det skulle vända uppåt för dagspressen är ett farligt snävt sätt att se på utvecklingen.

Sedan 1990 har dagspressens successivt tappat marknadsandelar av de sammanlagda reklaminvesteringarna från 63 till 24 procent, alltså mer än en halvering av marknadsandelen. Endast reklaminvesteringar i kataloger har upplevt ett värre ras, från 17 till 3,8 procent. Faktum är att endast dagspress, kataloger och tidningar har upplevt ett kontinuerligt ras i marknadsandelar sedan 1990.

Förutom internet och tv, håller medier som utomhus, radio och dr i stort sina andelar.
Det kan tyda på att dessa medier har hittat sin mognadsgrad, sin plats på och sin andel av marknaden under en överskådlig tid. Frågan är i så fall om dagspress och tidskrifter har hittat sin nivå, eller om det kommer att gå utför ytterligare ett tag.

År 2000 kom en topp för dagspressen på 9,3 miljarder kronor, följd av en dipp år 2002 på 7,7 miljarder kronor.  År 2008 kom en ny topp på 9,1 miljarder följd av en dipp på 7,0 miljarder kronor år 2009. Tidsserien är förstås för kort till att dra vetenskapliga slutsatser, men ändå tänkvärd. Dipparna tappar mer höjd än topparna. Det antyder att riktningen är fortsatt neråt för dagspressens annonsförsäljning.

För alla säljare och marknadsförare av medier som inte är expansiva, såsom internet och tv, är det förstås trista om än utmanande sanningar.  Men framtiden blir ju inte ljusare för att man riktar teleskopet bort från den anstormande asteroiden till fjärilen i Hagaparken. Den riskerar bara att bli än mer obehaglig.

Annonsörerna fegar ur om reklamarnas svarta låda

I den senaste pappersutgåvan av Dagens Media djupintervjuar jag tre tunga köpare av reklambyråtjänster. Ämnet har jag tassat kring i nästan tio år. Kreativitet. Går det att skriva en handfast artikel om ett begrepp som varje svensk har en egen definition av?

Jag hade tänkt berätta om vem som äger kreativiteten när kommunikation ska skapas. Är det kunden, annonsören, eller någon av konsultbyråerna och i så fall vilken byrå: medie, pr- reklam eller webbyrån?

Svaret var otäckt förväntat. Det är fortfarande reklambyrån som i stort sett har ensamrätt på den kreativa processen när kommunikations ska skapas, även om pr-byråerna rycker fram.

Kunden ordnar briefen. Reklambyrån tar hemjobbet. Sedan tar en kreativ process vid i form av en svart låda som kunden ofta har mycket ringa insyn i. Det är i den svarta lådan det kan ta två veckors konsulttid à 1 200 kronor per timme att sno ihop ett A4 med copy. Det ska göras dyrbara förstudier och analyser. Idéer som tar en timme att knäcka, blir sjok av fakturerbara konsulttimmar.

Det är högst begripligt att reklambyrån vill köra sin kreativa process i fred. Däremot är det nästan oförlåtligt, i vart fall obegripligt, att annonsörerna inte kräver att få full insyn i den svarta, kreativa lådan. I de samtal jag har haft med reklamköpare, framgår det att annonsörerna inte anser sig tillräckligt kompetenta för att vara med i den kreativa processen. ”Vi måste visa att vi förtjänar en plats i arbetsgruppen”, heter det på mer än ett håll. Mitt intryck är att annonsörerna fegar ur i någon slags HC Andersonsk vördnad för reklamkonsulternas vävande av den kejserliga marknadsföringskostymen.

Men halloj, året är 2010 och innovation och kreativitet är avgörande faktorer för ett företags framtid och inget som går att outsorca. Det är år 2010 och inte okej att som slutkund agera nickedocka som ska nicka ja eller nej till reklambyråns kreativa trial & error. Och glöm inte vem det är äger och förvaltar varumärket… och som betalar reklambyråns alkemiska processer i den svarta lådan.

Public service = Political service

I DN Debatt onsdagen 14 juni, berättar Kent Asp, professor på JMG om hur politikerna oavsett partifärg sluter upp bakom public service. Jag är inte säker på vad Kent Asp vill ha sagt med debattartikeln, men jag tolkar den som att den poltitiska enigheten möjligen bromsar kreativiteten kring hur SVTs vikande tittarsiffror och finansieringen av publice service i stort ska utvecklas.

Kent Asp har gjort spaningen att moderaterna i och med kulturminister Lena Liljeroth Adelsson (m) som sista parti också har anslutit sig till public service-kramarna. Cecilia Stegö Chilo, betalade visserligen liksom undertecknad inte licensen. Likväl har hon så vitt jag vet alltid varit en anhängare av public service, även under sin korta tid som företrädare till Lena Liljeroth Adelsson. Hittills har jag inte träffat på en politiker som tycker public service ska avvecklas.

Så jag undrar om det verkligen handlar om politik. Är det inte snarare ett tvärpolitiskt etablissemang som håller ihop om, rentav lever i symbios med public service?   Ett etablissemang som behöver kanaler som bekräftar dem. Som behöver arenor att synas och verka i. Och arenor, det finns i både SR och SVT.
Ett exempel är Sveriges Radios program Sommar. Att göra ett sommarprogram för Sveriges Radio är så vördnadsfullt att inte ens näringslivets bad boy Jan Stenbeck kunde låta bli att göra ett.

SVTs nyhetsprogram, kulturprogram och debattprogram behöver varje etablissemangsperson av rang relatera till. Vad gäller prestige kan endast vissa program i TV4 mäta sig med SVTs Är du en del av etablissemanget kan du högaktningsfullt vända Rix FM och Kanal 5 ryggen, men när public service kallar då trycker du inte bort samtalet.

Det finns fler band mellan politiker och public service. Politiker är ett yrke som handlar om kunskapsöverföring, om vi nu ska använda ett lite neutralt ord än folkbildning. Public service uppdrag handlar också om kunskapsöverföring.

Politik är kampen om makt och i denna kamp spelar medierna ännu en avgörande roll. Den som har greppet över medierna har också närmast till makten. Politiker och politiska partier som medieägare har i Sverige varit en misslyckad kombination, med A-pressen som ett skräckinjagande exempel. Men det går att kontrollera utan att äga. Kanske är det också därför politikerna vurmar för public service. Ungefär lika stabilt som små grodorna till midsommar har makten över public service-kanalerna i högsta samförstånd delats mellan Socialdemokraterna som har kört SVT och borgerligheten som har haft kontrollen över SR.
SVTs två senaste styrelseordföranden heter Allan Larsson, tidigare finansminister (s) och Lars Enqvist, tidigare socialminister (s)
SRs förra styrelseordföranden heter Birgit Friggebo, tidigare bostadsminister (fp). Efterträdaren Ove Joanson bekände inte riktigt partifärg men hans utnämning av Folkpartiets tidigare partisekreterare Peter Örn till vd i SR år 2004 ger viss insikt om blocktillhörighet. Systemet byggde på att Socialdemokraterna nominerade kandidater till ordförandeposten i SVT och moderaterna till ordförandeposten i SR, som brukar hamna hos Folkpartiet.

Ansvaret för utnämningen av kandidater har under den nya regeringens mandatperiod flyttats från partierna till public service-bolagens ägarstiftelse som omgående tackade för kaffet och gav styrelseordförandeposten i SR till Agneta Dreber, givetvis folkpartist. Styrelseordförande i Utbildningsradion är för övrigt Folkpartiets förre partiledare Lars Leijonborg.

Vad vi får är ett politikeetablissemang  som bygger sina arenor, får sin livsluft och skapar framtida karriärvägar genom public service. Från allmänhetens tjänst till poltikernas. Political service i stället för public serivce.

Så Kent Asps tanke att politikerna sluter upp om public service känns inte alldeles fräsch. Däremot är det intressant att fundera över konsekvenserna av politiseringen.

* Politisk färg och inte i första hand kompetens avgör vem som ska leda ett public service-företag
* Utvecklingen går i stå när politikerna suktar efter jobb på SR och SVT i stället för att ständigt utmana och diskutera public service..
* SR och SVT tappar i trovärdighet när de är politiskt styrda.
* Reklamfinansierade medier riskerar att missgynnas när politikerna tar ett så tydligt parti för public service.

Läs även: Reklamradion och Sverige som medieland.

Reklamradion och Sverige som Medieland

Deltog i debatt om radions framtid under Politikerveckan i Almedalen. En stark deja vu-känsla inträdde. Sedan jag började skriva om medier och marknadsföring 1997 har det alltid varit kris hos reklamradion. En kris framkallad av dumma, dumma staten som inte förbättrar reklamradions villkor. Och det är sant. Reklamradion tvingas betala koncessionsavgifter på runt 20 procent av omsättningen. En skattskala som är vida högre än skatt på reklam i exempelvis dagspress som klarar sig undan med 3 procent, andra tidnignar med 8 procent. Sajter betalar ingen reklamskatt alls. Vissa tidnignar får press eller kulturstöd.

Den nya radio och tv-lagen som träder i kraft 1 augusti förändrar få saker för radion. Bland annat ska radiolicenserna sökas på nytt efter åtta år, nu via en sluten anbudsprocess. Detta som ett sista försök att stimulera mångfalden i reklamradion som har trots försök till poltiska regleringar har kommit att domineras av endast två stora internationella ägare, MTG och SBS som sänder ganska enhetlig radio som byggd på olika musikformat.

Medan debatten pågick kom jag att tänka på hur visionslös svensk politik för medier är jämfört med andra områden. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) vill profilera Sverige som matland i världen. En tvärpolitisk samling vill att Sverige ska bli ett framstående forskningsland och den dåvarande forskningsministern Lars Leijonborg kämpande för att se till att 13-miljarder projektet, partikelacceleratorn ESS hamnade i Lund. Sverige ska vara popexportör, Sverige ska vara turistland, föregångare inom grön energi. Men medier?

Nej.

Ändå är Sverige ett kraftfullt land vad gäller medier. MTG och Metro har exporterat och byggt svenskt medieentreprenörskap i Europa, Asien, Afrika och Amerika. Spotify, Pirate Bay och Skype är svensk medieutveckling i frontlinjen. Bonnier är inte längre en enbart blågul monopolist utan alltmer en internationell utmanare med miljardinvesteringar i land annat den amerikanska tidskriftsmarknaden.

Jag undrar om det inte är här skon klämmer någonstans för Christer Modig, MTG och Staffan Rosell, SBS och alla andra radioter som år efter år kämpar för att få politikernas öron. För deras bransch går nog inte så dåligt som de vill ge sken av. Medan vi står där i Visby och svettas i solen inför en liten publikskara, räknar jag ut att reklamradion omsätter drygt 700 miljoner kronor på runt 300 personer. Drygt ett par miljoner per anställd. Hur många branscher klarar det?

Så vad vill reklamradiobranschen ha?

Politisk rättvisa och slippa de bestraffande koncessionsavgifterna, ja. Men de vill också ha ett politisikt erkännande för sina hundår av slit i det tysta.

Svensk medieindustri i stort skulle må mycket bättre om någon politiker skulle våga släppa public service-sargen och bygga en vision tillsammans med branschen om att profilera Sverige som Medieland. Helst en minister, men då behöver nog något departement få medier som särskilt ansvarsområde.

Idag ligger mediebranschens näringslivsfrågor på näringsdepartementet medan tillståndsgivning och innehållstänk ligger på kulturdepartementet. Kulturminister Lena Liljeroth Adelsson  brukar komma på Bonniers Stora journalistpris, men knappast tala sig varm för svenskt medieentreprenörskap.

Förutom möjligen Henrik von Sydow (m), Per Ankersjö (c) och kanske Fredrick Federley (c) visar få riksdagsmän ett genuint intresse för medier. Det är synd och konstigt att så få politiker profilerar sig på medier.

Svensk medieindustri är vital, het och dynamisk och borde förtjäna bättre. Vilken politiker vågar sätta Sverige som medieland på kartan?

Politikernas drev mot journalisterna

Ena dagen bränner hon 100 000 kronor och får journalisterna att skriva kubikmeter. Nästa dag deltar hon i en tv-debatt om att sätta gränser för journalisternas bevakning av politiker.  Gudrun Schyman är ett paradexempel på hur politiker och journalister lever i en ganska hycklande symbios.

Som alla kroppar som är tättförbundna krävs stora mängder energi för att skilja dem åt. I symbiosen mellan journalister och politiker är det drevet som skiljer kropparna åt. Och det är inte bara journalister som driver drev mot politiker. Det står tydligt i eftersvallet av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins  avgång.

Ord står mot ord.  Få har fakta på bordet. Många är ändå snabba med att ha synpunkter. Sven Otto Littorin uppger att det är hans tre barn som har fått honom att fatta beslutet att avgå. Aftonbladet hävdar vid ett flertal tillfällen att Sven Otto Littorin avgick efter att ha konfronterats med uppgifter om ett brott som kan leda till fängelse.

Medierna var ovanligt snabba på att rannsaka sig själva och berätta hur de hade bevakat Sven Otto Littorin. Det beror förstås på att Sven Otto Littorin attackerat medierna med att mediernas bevakning av hans barn som skäl för avgången. Frågan var också aktuell för medierna, då pressetik och smutsiga kampanjer diskuteras flitigt under den pågående politikerveckan i Almedalen.

Anförda av Sven Otto Littorin skapade politikerna ett veritabelt drev mot journalisterna. ’
Flera medier dementerade att de hade jagat Sven Otto Littorins barn. Men politikernas drev fortsatte.
Förutom Gudrun Schyman deltog även politiker som justitieminister Beatrice Ask i drevet och pratade om mer restriktiva metoder för journalister. Sannolikt utan att kollat källor eller stämt av uppgifter, något som trots allt sitter i ryggmärgen på de medier som var föremål för politikernas drev.
Nästa dag kom Aftonbladet med fler detaljer om brottet som Sven Otto Littorin ska ha begått. Tidningen poängterade att brottet inte hade med barnen eller exfrun att göra, utan endast med Sven Otto Littorin själv.
Det var uppgifter som inte politikerna hade kontrollerat. Men borde ha kontrollerat. En toppolitiker sitter på en maktposition som skulle göra det klädsamt att hantera sanningen med i alla fall lika stor försiktighet som merparten av landets journalister gör.

Arbetslivspusslet starring von Sydow, Tellman, Leijonhufvud & Ståhl

Alla har vi våra olika livspussel. För oss som fanatiskt följer kommunikationsbranschens makthavare betyder livspusslet att pussla ihop alla tomma chefsstolar med passanda chefshäckar. Alltså bildligt talat. Arbetslivspusslet. Här:

Vd Ogilvy
Ingen ny kandidat har presenterats trots att den tidigare vdn Carola Määttä har lämnat byggnaden på Mäster Samuelsgatan 56 i Sthlm. Inget styrkebesked till rekryterarna.  Lutar åt en intern rekrytering, Cd Björn Ståhl och projektledare Håkan Karlsvärd leder byrån i dag och för varje dag som går blir det mer sannolikt att duon tar över permanent.

Chefredaktör på Resumé
Om chefredaktören på Sveriges malligaste reklamtidning stannar hemma från reklam-VM i Cannes för att lansera en bok som heter Rörmokaren och samtidigt startar en sajt om krogbranschen Cavling.se, ja, då är nog chefsstolen ganska ledig på Resumé. Vem vill ha jobbet på den pysande, pösande reklamsufflén? Kanske avhandlades det när Bonniers affärsutvecklare Pontus Schultz och chefen för affärsmagasinen Jonas von Hedeborg hinkade på Bistro Bohem i Sthlm förra tisdagen?
DNs avsatta reklambloggare Jonas Leijonhufvud söker jobb, men som dåvarande redaktionschef på Veckans Affärer har han redan fått sparken av Pontus Schultz. Pontus favorit är annars Leila el Sheriff, idag chef för VA.se. Realtids redaktionschef Olle Blomkvist suktar efter nytt jobb men törs Bonnier anställa en kille som har jobbat på idel olönsamma och skrotade projekt däribland Dagens IT och tidningen Z. En före detta reporterduo skulle kunna göra jobbet. Som affärsutvecklare på Bonniers tidskrifter kan den tidigare Resuméreportern Claes de Faire har lärt sig allt som behövs för att ta över efter sin förra chef, kanske tillsammans med hans tidigare parhäst Maria Lindholm. Webbchefen Tobias Rydergren hade varit den naturliga efterträdaren, men han fick jobb som pr-konsult på Weber Shandwick, kanske med hjälp av Claes de Faire som är tajt med byråns vd Christina Saliba. Hmm.

Vd Svenska Spel.
Efter att begått en omvänd teambuilding fick Svenska Spels vd Meta Persdotter gå förra veckan efter ett år på jobbet.  Frågan är om Anders Borg och Fredrik Reinfeldt ångar sin slughet som fick dem att sätta in Margareta Winberg som styrelseordförande? Nu fick de en chefscirkus.
Margareta Winberg (s) kanske anser att bolaget behöver en ny Jesper Kärrbrink, rutinerad mediechef på bland annat Bonnier och kanske den proffsigaste vdn Svenska Spel har haft. I så fall är Jonas Eriksson idag chef för Canal Plus ett alternativ. 
Eller varför inte Michael Porseryd, tidigare vd för Meter och chef inom MTG? Men han har redan fått ett nytt jobb, kanske återvänder han till MTG.
Den i jämtland boende Margareta Winberg kanske vill ha en jämtlänning på jobbet. Nå, sätt då in Per Sundberg grundare av produktionsbolaget OTW som bland annat stod bakom TV4 travprogram. Dessutom är han kompis med Jesper Kärrbrink.
En trygg lösning stavas Clas Tellman, casinochefen som lämnade Svenska Spel då han inte fick jobbet som vd. I dag är han pr-konsult på Hallvarsson & Halvarsson. Vad händer om Margareta Winberg bönbefaller honom att komma tillbaka?

Chef Aftonbladets ledarredaktion
Helle Klein slutar. Två teser: Om socialdemokraterna förlorar vaket, är jobbet vigt för partiets kommunikationschef Karin Pettersson, tidigare chefredaktör för Fokus. Om socialdemokraterna vinner valet, är ledarskribenten Katrin Kielos ett hett namn.  Fast sannolikt skulle Aftonbladet må bra av ett något mindre förutsägbart och knätofsigt alternativ, varför inte Vänsterpartiets kommunikationschef Jenny Lindahl Persson?

Chefredaktör Damernas Värld
Ebba von Sydow, har inget jobb efter bröllopsbestyren i SVT. Bonnier har ingen chefredaktör för sin tidning när Mona Johansson startar ett nytt projekt koncernen. Orkar Ebba och Bonnier två med varandra en runda till?