Rolf van den Brink

om Medier, Makt och Marknadsföring

Putta B&O, Bullerbybörsen och DDBs pianotrauma

DDB – Årets Pianobyrå
REFLEKT5
Storåkers lyckades aldrig koppla Telias printreklam till reklamsåpan med töntpappan i huvudrollen. Nya byrån DDB försöker nu sälja gud vet vad med instrument och kameror byggda av laptoppar, telefoner och högtalare och annan it-utrustning. Bilden av ett svart-vitt piano eller en svart-vit Ingmar Bergman-kamera, målar inte precis upp bilden av en teleoperatör i framkant. Men DDB måste ha hur roligt och inte bara i teorin. Byrån börjar dessutom bli något av det utdöende pianots tillskyndare med tanke på kampanjen för VW eller vilket varumärke det nu var som betalade, där en tunnelbanetrappa byggdes om till ett pianotangentbord.


Största möjliga tystnad… Bang & Olufsen i putten
REFELKT2
Vad säger skylten om tillståndet för det danska varumärket? Eller säger den mer om tillståndet för marknaden det danska varumärket försökte verka på? Varför berättar inte affärspressen om tillståndet? Antagligen för upptagna med att sörja en trogen annonsör.


Top of Moj
REFLEKT3
Tror faktiskt att det här funkar. Snabbt och rakt. Två korvar i en smäll. Top of Mind.


Scholz spöar Tunbjörk på Svenne Banan
REFLEKT4
Scholz & Friens copy, kanske boende inom tullarna, verkar ha försökt sätta sig in vanligt folks tankevärld, på ett något (upp)rörande vis: Tänk dig att du bor på ett rymligt och fint hotell. Och att du adderar en värld av olika pooler, vattenrutchbanor och magpirr. Välkommen till vårt boende som sliter på mycket, men inte familjebanden.

Sliter på mycket….Svenskar stående andäktiga framför en gul vattenrutschbana. Fritidsresor flirtar med svenne banan ink familj. Nej skapar bilden av Svenne Banan ink familj. Lars Tunbjörk kunde inte ha gjort det bättre.

Bli det som inte finns
REFLEKT3b
Academedia klipper till med en kampanj för att värva till It-gymnasiet. Nanna Borglin, marknadsansvarig anlitade copy Fredrik Lindståhl som skrev:

På IT-Gymnasiet är vi enormt stolta över att inte kunna svara på frågan: “Vad blir man efter den här utbildningen?”. Det kanske inte är precis vad dina föräldrar vill höra, men skulle de tro på oss om vi sa att du kan bli precis vad du vill? Tänk också om mamma & pappa dessutom skulle få reda på att vi rustar dig för jobb som ännu inte finns, med teknik som ännu inte existerar, för att lösa problem som idag inte ens ses som problem. Då har du verkligen något att förklara vid middagsbordet.

Jag blir inte klok på om det är genialiskt eller idiotiskt. Det enda ord jag kommer på är ”obetalbart”. Bara reklamare kan ta betalt för sånt.


Bullerbybörsen
reflekt7Till slut samlade Veckans Affärers inte längre så nya chefredaktör Anna Körnung till stormöte. Medarbetarna skruvade på sig av förväntan och oro. Nu skulle de stora linjerna in i framtiden presenteras.
Tystnad.
Anna Körnung talar:
”Vi måste prata om barnen”.
”?”
”Ja, vi måste ha ett ställe på redaktionen att ha barnen på när de inte går i skolan eller är på fritis . Hur löser vi det?”

Fritt citerat från chockad källa.

Berner och Knave - fixade inte Expressen - men ska rädda Forma

Två Expressen-medarbetare som inte riktigt fixade kariären på Expressen, framstår som något av Icas mediehus Formas räddare. Som chefredaktör på Expressen blev Joachim Berner inte långlivad efter ha tagit en serie felaktiga beslut. Strax efter årsskiftet lämnade han sitt uppdrag som styrelseordförande i affärspressförlaget Talentum för att bli ny styrelseordförande i Forma.

Tidigare i veckan berättade Forma att MTGs Anders Knave ska ta över som vd för OTW som erbjuder redaktionell kommunikation. Forma köpte OTW för 100 miljoner kronor i maj 2007. Liksom Joachim Berner rosade Anders Knave inte marknaden helt under sin tid på Expressen där han mest höll till på nöjesavdelningen.

Anders Knave framstår alltid som supervärvningen, men när han värvades till MTG från TV4 ska följande dialog ha utspelats mellan TV4s vd Jan Scherman och MTG-chefen Hasse Breitholtz som ringde ett artighetssamtal för att berätta om värvningen.

- Så bra, vi håller ändå på att diskutera ett avslut med Anders, ska Jan Scherman ha sagt.

Under sin tid som programchef på MTG har han dock utan tvivel levererat.

Joachim Berner är känd för att samla cheferna snacka ihop cheferna sittande i en ring. Chefer som har en avvikande uppfattning kan räkna med att sitta utanför ringen, i skamvrån. Anders Knave slåss för sina medarbetare men lär också driver dem mycket hårt.

Vad har vi? Två buffliga chefer som klarar maktspelet.

Som vd för OTW ska Anders Knave inte köpa rörlig bild med hårda nypor . Han ska sälja den med len stämma.

Som styrelseordförande i Forma ska Joachim Berner sannolikt öka lönsamheten, men perioden på Talentum har inte bevisat att han är ledande på varken förvärv och organisk tillväxt. Ingen av dem är precis kända för att vara experter på sociala relationer. Så varför värvades de?

Kanske vill ägarna Hakon Invest späcka biffen innan den ska säljas, alltså få Forma att framstå som märkvärdigare än det är. Då är ett bud på Titan, ett av få fristående produktionsbolag, att vänta.

Kanske är det tänkt att de nya cheferna ta till hårda nypor internt och skära bort fettet ur biffen. Forma omsätter visserligen hiskeliga 881 miljoner kronor år 2008. Men marginalen låg då på låga 1,4 procent. År 2009 lär Forma gå back med 50 miljoner kronor. Oddsen för att Joachim Berner får agera slaktare och avskeda vdn Patrik Widlund är låga. I så fall lär Joachim Berners vapendragare och numera avsatta vd på Talentum, Christer Björkin, vara en given kandidat.

Det kan framstå som Anders Knave är en dunderrekrytering. Men han är knappast förstahandskandidat i rekryteringen som har pågått sedan i mars 2009 då OTW grundare och vd Per Sundberg meddelade att han skulle sluta. Flera chefer från produktionsbolaget har fått frågan, bland dem Kanal 5s tidigare programchef Johan Wessman (ny programchef på MTG?) och Metronomes förre vd Michael Porseryd (på väg till ett jobb som chef på AB Svensk Filmindustri?). Det är möjligt att Formas koncernchef Patrik Widlund panikanställde Anders Knave för att visa handlingskraft mot ägarna inför Joachim Berners tillträde som styrelseordförande.

Klar är i alla fall att de två tidigare Expressenmedarbetarna på Forma har alla chanser att visa vad de går för de närmaste åren. Egentligen.

Mediedecenniet 2000-2009 - de hade chansen - medierna vi minns

Tiden går. Knappt har seklet gått förrän det börjar ett nytt. Här kommer den andra av tre betraktelser från förra seklet. Den förra handlade om marknadsföringsseklet. Denna handlar om medierna i listform. Och ja, jag lovar. Del tre kommer innan nästa sekel är slut.

Härskare som kom…
* Jonas Bonnier, ägaren som vågade ta över nordens största mediekoncern.
* Rolv Ryssdal, rak karriär från vd på Aftonbladet till vd på Verdens Gang till koncernchef för Schibsted.
* Tomas Brunegård -började som Burger-King-chef leder i dag mäktiga Stampen-koncernen.
* Jonas Sjögren, som 32-åring kliver säljchefen Jonas Sjögren in som chef för Kanal 5 för att sedermera bli Prosiebens Sverige-chef. Så lämpligt för ett mediehus som gör tv för 15-44 år.
* Matias Fyrenius, från chefsjobb på SvD till ansvarig för nya medier på TV4.* Gunilla Herlitz – från DI till E24 till Expressen till DI till dubbelkommando på Dagens Nyheter.
* Casten Almqvist – Började decenniet med att överge ett ohållbart Sprayför att göra comeback som chef för Dagens Industri,. Är även en av koncernchefen Jonas Bonniers närmaste.
* Martin Ahrend, började decenniet som vd för Internetsäljarna, är i dag digital intäktsansvarig på Bonnier.
* Raoul Grunthal – från jobbet som analyschef på JP Nordiska till jobbet som vd på TT, till jobbet som Schibsteds Sverigechef.

* Bubblare1: Per Mikael Jensen, legendarisk dansk TV2-chef som leder Metro mot uppgång eller undergång.

* Bubblare2: Jens Welin-gav Starcom kommandot i striden om de största nordiska mediebyråkunderna.

…och härskare som gick….
* Thorbjörn Larsson, TV4-vd, chefredaktör för Dagens Nyheter, styrelsproffs på Bonnier trappar ner.  
* Sakari Pitkänen – global chefredaktör på Metro blir pr-konsult på Prime.
* Carl Gyllfors – först vice vd på Svenska Dagbladet sedermera vd på Aftonbladet och sedan?
* Kjell Aamot – Schibsteds koncernchef pensionerade sig.
* Bengt Braun – gjorde Bonnier till en internationell storspelare – tappade själv ner.
* Pelle Törnberg – krönte karriären med dubbelkommandot över MTG och Metro. Idag riskkapitalist.
* Jan Wifstrand – chefredaktör Sydsvenskan och Dagens Nyheter – driver i dag nyhetsbrevet Rapidus.
* Ulf Sandberg, mantlade rollen som nestor för mediebranschen efter Göran Möller, som försvann decenniet dessförinnan. Jobbar kvar på byrån, sägs det.
* Christina Jutterström, vd SVT, chefredaktör Expressen och Dagens Nyheter. Pensionär.
* Jan Stenbeck, lämnade i förtid, men hans verk lever kvar.

…och som kommer.
* Spotify-grundaren Daniel Ek.
* Johan Kleberg, chef inom TV4.
* Sara Öhrvall, affärsutvecklingschef på Bonnier -  letar nya bolag i San Fransisco nu. 

Plantskola
Tradedoubler – har odlat fram talanger som Martin Lorentzen som varit med och startat Spotify och Carl-Johan Grandinson som startade mediebyrån Te Kronor.

Visade att det finns liv utanför ankdammen
* Eva Swartz lämnade TV4 – blev vd för förlaget Natur & Kultur.
* Thomas Axén, chef för Bonniers dagspress blev chef för Åhléns.
* Cissi Elwin – från Ica-Kuriren till chef för Svenska Filminstitutet.

Different, different but same
* Manfred Aronsson – från tv-huset SBS till tv-huset MTG.
* Leif Kasvi – från editionschef på Aftonbladet till nyhetschef på Expressen.
* Anders Kvarby – från vd på gratistidningen Metro till vd på gratistidningen City.

Teknik som kom…
Bambuser
Mikroblogg
Pod
Blogg
3G
Blogg
Appar för mobil

…och gick
Modempool
Wap
Minicall
Analogt marknät
Palm Pilot
Dab
Fast telefoni

Decenniets tv-program
1. Så ska det låta (SVT)
2. Melodifestivalen (SVT)
3. Idol (TV4)

Tv-stjärnorna
1.  Peter Settman – ägde inte bara rutan utan även bolaget som gjorde programmen.
2.  Filip och Fredrik – från cred till bredd.
3.  Peter Jidhe/Kristian Luuk – bredd ger cred…trots allt.
4.  Gry Forsell – från Silikon till folkkär – körde förbi Renée.Nyberg. 
5.  Skavlan – klart vi ska importera saker vi inte kan tillverka själva.

Här finns fler tv-listor. Och här.

Radiopersonligheterna
1. Gert Fylking, MTG.
2. Annika Lantz, SR.
3. Adam Alsing & Gry Forsell.

Byggen som havererade
* Dacke-koncernen – skulle bli kommunikationskoncern – jobbar i dag med helpdesk.
* Citat-gruppen – skulle bli en kommunikationskoncern är i dag en ”vardaglig reklam- och kommunikationsbyrå”.
* A-Com – ska fortfarande bli en kommunikationskoncern.

Fem tv-trender
* Från broadcast till on demand.
* Dokusåpan fragmentiseras till subgenrer som Mammas pojke och Bonde söker fru.
* Stå upp blir tv – tv blir stå upp.
* Tv lämnar rutan för webben.
* Mat-tv hett så det kokar över: Nigella, Tina, Niklas, Jamie, Leila.

Gav mediebyråerna ett ansikte
1. Stina Honkamaa
2._____________(kommer du på någon?)
3._____________(tänkte väl det)

Decenniets cat walk
1. Charlotta Flinkenberg - VeckoRevyn-Glamour-Chic.
2. Ebba von Sydow - Expressen-Veckorevyn-SVT .
3. Jonna Bergh Wahlström - Expressen-Fittstim-Cosmopolitan-Glamour.

Gav bloggar ansikten
1. Famlijen Schulman 
2. Blondinbella
3. Linda Skugge

Decenniets bloggare (enligt min enkät på Twitter)
1. Jonas Peterson/Ett liv i exil
2. Sigge Eklund/Sigges Blogg
3.___________________(ditt val)

Sportmäktigast
1. Patrick Ekwall (TV4)
2. Simon Bank (Aftonbladet)
3. Johan Esk

Dagens Media-folket som gjorde karriär
* Klas Granström, nyhetschef på Dagens Industri.
* Björn Hedensjö, chef för DN.se.
* Fredrik Svedjetun,chefredaktör på Dagens Media.
* Rebecka Lindberg, marknadschef på Sveriges Radio.
* Virve Hedenborg,chef för DN Ekonomi.
* Tia Jumbe, chef för hemlig tidning som startar snart.
* Magnus Nejdeman, chef för SvD foto.
* Hanna Dunér, ansvarig för medier och reklam på SvD.
* Sara Lomberg, reporter på SvD.

Dagens Media-folket som inte gjorde karriär
* Rolf van den Brink ???

Följetongerna
* Jan Stenbecks nedmejning av Finanstidningen.
* Metronomechefernas fiskar och bananer.
* Bonniers sluga uppköp av finska tv-kanalen MTV3 framför näsan på Schibsted.
* Joachim Berners ”sexbrev”.
* Ogilvy-härvan.
* Mätningarna av internettrafik funkar inte.

Byråer som förändrade världen
1. Farfar – hittade helt nya digitala hål för marknadschefen att stoppa tio miljoner i.
2. Tradedoubler – fick pris som årets mediebyrå – inte illa för en återförsäljare av digital annonsplats.
3. Bizkit – visade att svenska mediebyråer är en utmärkt affärsidé – banade väg för Scream och Bright Media.
* MTGs expansion med miljardförvärv ibland annat Ryssland och Bulgarien.
* Bonnier-köpte Finlands största tv-kanal, och två tidningskoncerner i USA.
* Zodiak – Patrick Svensk byggde en världsomspännande svensk produktionsbolagskoncern som snabbt blev italiensk. Ciao. 
* Stampens – fem år efter bildandet har koncernen sex affärsområden och uppåt 30 lokala dagstidningar.

Storsvenska byggen

De hade chansen
* Altavisa – sökmotorn som kunde ha blivit Google – men valde fel affärsmodell – trots att Per Schlingmann skötte det svenska pr-uppdraget.
* Telia – Sveriges vanligaste startsida 2001.
* Metros Bostad – plockade i ett svep bort bostadsannonser för 250 miljoner kronor från Dagens Nyheter – så…puts väck…och pengarna, i alla fall en tredjedel av dem tillbaka i DN.
 
Medibyråer vi ännu minns
Message Plus
Rocket Science Media
Mediabroker
Mediataktik
Zenith
Matsgård Media
Inserator
Sandberg Synergi

Decenniets medierådgivare
1. Patrick Ståhle, visade att svensk kompetens håller utanför rikets gränser.
2.  Johan Edimann, Bizkit, visade hur långt det går att komma för den som brinner.
3. Stina Honkamaa, visade att ett chefsjobb på Carat räcker till att bli toppchef på Google.

Mediemätarna som fick sin tid uppmätt
* Gallup – blev TNS Gallup.
* Sverigebarometern – fanns det inte plats för.
* Ruab – samma här.
* Mobile Opinion – hört nåt?
* Quickwise sedermera Zaperera sedermera Yougov.

Medier som klarade decenniet
Bon
Kanal 9
Filter
Mingel.se
Sthlmfinest
Dusk to Dawn
Passion for Business
Kanal 9
Axess
Fokus
Queen
Land & Rike
Red Tee
DI Weekend
Stockholms Fria Tidning
Groove
Metro Teknik
TV4 Plus
The Voice
Realtid
TV400
TV4 Fakta
TV6
Dagens Media
Blocket
Lunarstorm
Bilddagboken
Starlounge
Glife
Solo
Cosmo
Glamour
Chic
Modette
Rapidus
Dagens Arena
Glow
Silverback
Star FM
Destination.se
Topphälsa
Attention
Dagens PS
Salong K
All tom Film
Improveme
Avlyssnat
Kattis & Co
Kamera & Bild
Connoisseur

Salig medier
Finanstidningen
Transport & Hantering
Big TV
Rosie
Ingmar
Sex
1000apor
Camino
Macho
Allt om bostad
Rodeo
Finans Vision
Sthlm Local
Disajn
Dagens Forskning
Fejm-TV
Dagens Reklamnyheter
Plus Sverige
Kanal Lokal
Punkt SE
Delorean
TV7
Dina Pengar
Diego
Radiobokningen
Gulliver
Zoovillage
Power Hit Radio
Radio City
Industry Standard
Dobedo
Sylvester
K-World
SvD Näringsliv Special
Månadsjournalen
E-FM
Gringo
Lyxpiraya
Spidermedia
Provisa
Avisen/Söndagsavisen
Affili8
Pressens Mediaservice
Internetvärlden
Laura
Punkt Se
Dagens IT
Dolly
Kommunaktuellt
Depå
Guru
Den nya ekonomin
Hemingway
Stockholm News
Info
Kvinnor.net
Maison
Sylvester
Kapital
Silikon
Min medicin
Tendenser
Darling
Easy
K-World
PC Extra
PC Plus
Senastenytt.com
Sköna Dagar
Wow
Missil
Smart
Euroaffischering
Funplanet
ATMG
DagensTeknik

Aftonbladets tryfferade maktlista - ingen Anka hos Fokus

 Vem hade mest makt i landet år 2009? Frågan går inte att besvara med vetenskaplig tvärsäkerhet. Därmed är frågan fin-fin materia för journalistik. Både Aftonbladet  och Fokus  har lagt ner hyfsat mycket kraft på att ta fram varsin 100-lista över årets tyngsta makthavare, här och här.  Men fått fram tämligen olika resultat. Båda listorna toppas i tur och ordning av statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Utöver det anser både Fokus och Aftonbladet att Volvos vd Leif Johansson hör hemma på just plats 19 på maktlistan. Det innebär att  4 procent av placeringarna stämmer överens på listorna. Listorna består till 53 procent av samma namn.

Fokus består till till 61 procent av opinionsbildare. medan Aftonbladet anser att 40 procent av det mäktigaste jobbar med opinionsbildning. Aftonbladet lista innehåller till skillnad från Fokus lista en hel del artister som Anna Anka och Mikael Persbrandt och sportpersonligheter som Zlatan. Fokus har i gengäld 16 procent näringslivshöjdare på listan medan Aftonbladet nöjer sig med 11 procent. Det för förmodligen metoderna och urvalet som skapar skillnaderna i maktlistorna. Fokus redaktion väljer ut 250 svenska makthavare från politik, näringsliv, vetenskap och kultur som redaktionen ansåg kunna slå sig in på topp 100-listan. Makthavares inflytande mättes i fyra kategorier: formell makt mediegenomslag, informell makt och extraordinära faktorer. Fokus jobbar bland annat med analysföretaget Infopaq som analyserar mediegenomslaget. Fokus reporter Torbjörn Nilsson och bloggarna Stina Morian och Magnus Ljungkvist  står för bedömningen av informell makt. Alla tre skulle hamna på min topp 100-lista över politiska junkies i landet.

Journalister på stora medier har fått extra pluspoäng, då Fokus anser att det har ”en större tillgång till mediearenan”. Ändå har Fokus endast 6 procent mediefolk med på listan, jämfört med Aftonbladet som anser att var fjärde bland landets största makthavare jobbar för mediekanaler. Fem av dessa är för övrigt kopplade till Aftonbladet. Den största mediemakthavaren enligt Aftonbladet är tidningens chefredaktör Jan Helin som klättrar upp till plats 20 på listan. Det kan jämföras med konkurrenten Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som återfinns först på 85e plats bakom storheter som programledare och Aftonbladet-medarbetare Belinda Olsson och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg.

Så har Aftonbladet dopat listan med egna medarbetare? Nja, däremot kan konstateras att Aftonbladet kan ha utnyttjat metoden som skapar listan. Urvalet sköts av en jury bestående av 46 personer som vardera nominerar de 30 mäktigaste personerna i Sverige efter förmåga att sätta dagordning, påverka lagstiftning, folks vanor, intressen och konsumtion ekonomi. Drygt 50 procent av Aftonbladets jury består av pr-konsulter och mediefolk. Det kan förklara varför Aftonbladet lista innehåller mer mediefolk än Fokus lista. Det kan konstateras att 15 procent av juryn består av personer som är kopplade eller jobbar för Aftonbladet, där ibland Lena Melin som själv återfinns på listan. Detta kan ju ha gett extra tryffering av Aftonbladet-medarbetare på listan.

Reklamare, marknadsförare och bloggare har tillhör inte de högsta maktskikten. Det är både Aftonbladet och Fokus överens om. Nej, vill du in på Fokus lista ska du bli statsanställd  bli chef inom näringslivet  eller jobba med politik. På Aftonbladet fungerar det också du är en kulturpersonlighet, artist eller sportstjärna. Fast den enklaste vägen går sannolikt via ett nyckeljobb på Aftonbladet.

Reklamdecenniet 2000-2009 - H&M djärvast - Telia bråkigast

Ett helt decennium av svensk marknadsföring har just passerat. Omöjligt att sammanfatta i ett blogginlägg. Så det kommer flera. Först ut här kommer listorna över decenniets annonsörer, reklamare och deras marknadsföring.

Decenniets djärvaste annonsörer
1. H&M- skapade organiserat blåsväder genom hela decenniet. Vräkte ut Anna Nicole Smith på utomhustavlor i snömodden,  anlitade stjärnor som Madonna och Stella McCartney. Och körde i diket med Kate Moss.
2. Ving. Slaktade grisfesten. Annonserade på platser som inte finns. Dumpade stortavlor i havet. Köpte en trashsåpa i Kanal 5. Känslan sitter i länge.
3. Tele2 -  först en småvuxna män. Sedan ett bräkande får. Rätt långt ifrån pusselbitarna konkurrenten Telenor kör med.
4. SBAB  Vd som kör ut till kunderna på flakmoppe. Lokala bankkontor i utomhuspelare, pratbubblor på husfasaderna – vad gjorde INTE det statliga bolåneinstitutet?
5. Vasakronan – Använde Mikael Persbrandt, Kjell-Henry, Björn Borg & John McEnroes samt Filharmonikerna till att göra b2b-reklam för uthyrning av kontorsfastigheter..
6. Apoteket. Skräckreklam för Apoliva. Dr-utskick till dagis. Nätstrumpor och sexhjälpmedel. Apoteket visade att det finns många sätt att dra kunder till tvålhyllan.
Stannade listan på sex annonsörer. Kom helt enkelt inte på fler djärva annonsörer. Men jag är ödmjuk och säger att det lika gärna kan bero på mitt som minne som på tillgången på modiga annonsörer.

Reklamfedjerna
1. Tre – Tele2 – Telenor – Telia
2. Elgiganten – Mediamarkt
3. SAS – Ryanair

De bråkigaste annonsörerna
1. Telia – utnyttjade makten av att vara landets största annonsör och bojkottade både MTG och Dagens Nyheter. 
2. Tre och Tele2 – bråkade med allt och alla och framförallt med varandra.
3. Unibet – en provocerande reklamköpare som krönte decenniet med att bli först med köpa Aftonbladets löp. Prydde sin plats hos ombuden för konkurrenten Svenska Spel

Varumärken som gjorde comeback
1. Delicato – utnyttjade omöjligheterna med en politisikt inkorrekt produkt som fick kaxigt nytt liv med hjälp av genialisk Ogilvy-reklam
2. SJ – kom upp på rälsen med samma gamla tåg, men med nytt mod ingjutet av reklambyrån King
3. MalacoLeaf tog upp kampen med Stimorol och Extra och gjorde trend och ungdomsgodis av gubbpastill
Såpamärket Grumme körde stundtals hårt i tv. Bensinmärket Koppartrans kom tillbaka som byxor. Korvkioskklassikern Sibylla fick nya ägare och blev korv i butik. Mejerimärket Carlshamn skrotades av de finska ägarna Raisio som sedermera tvingades återta det.Fulannonsörerna
1. Ryanair
2. Forbo Forshaga
3. Cykelringen och alla andra lokala detaljister som vet hur man får in kunder i butiken utan reklambyrå. 

 

Tog mest position
1. Dressmann – från norsk kusin från landet – till var småstadsmans alternativ med hjälp av, ehum…uniform reklam.
2. Kjell & Co – från Malmöbutik till rikskedja.
3. Santa Maria – från vag kryddleverantör till specialmatsmästare med ständigt växande sortiment.

Varumärken växte fram: Colorama, Bring, Granngården, Com hem, Svenskt Sigill, Granngården, Cheap Monday, Sony Ericsson, Glitter, Blocket, Gina Tricot, Hemma, Tretti, Netonnet och
Glocalnet…

…och tynade bort: ASG, Utfors, Dressmart, Modo, Fly me, Europolitan och Song.
Förresten vad blev det av Kodak?

Bröt mönstret
1.  LDB och Dove – hygienprodukter som började använda vanliga kvinnor som modeller.
2.  AMF Pension -visade att pensionsförsäkringar är en känsloprodukt.
3.  Volvo – lanserade bilmodeller enbart via internet. Gjorde storytelling av bilreklam med fisk i framsätet.   

De  mest tongivande reklambyråerna
1. Forsman & Bodenfors, flest guldägg vinner liksom.
2. King, byggde om Ica, räddade SJ, fick sparken av Åhléns, bäst eller sämst, men aldrig likgiltiga.
3. Lowe Brindfors, har haft några av decenniets tyngsta uppdrag, exempelvis Electrolux, Vattenfall och Swedbank.
4. Dreamteamet – den lösa konstellationen av toppkrafter som bland annat fixade kommunikationen åt Spendrups.
5. Åkestam & Holst, byrån som tycka landa alla folkliga uppdragen, till exempel Viking Line, Posten och OLW.
En av de svårare listorna att göra. Utan tvekan har uppstickarbyråer som TBWA, Storåkers och Goss, presterat stordåd. Men utslaget över decenniet tror jag att jag prickade rätt. DDB kommer att vara med på listan om tio år, tror jag.Decenniets reklamare
1. Filip Nilsson, kreativ chef för Forsman & Bodenfors. Mer behöver inte sägas.
2. Matias Palm Jensen, gav svensk digital reklam ett globalt ansikte.
3. Lars Laxen Axelsson, Lowe Brindfors, DDB  Med i alla stora pitcher. Kommer ofta ut som vinnare.
4. Göran Åkestam. Den som håller på med reklam i Sverige stöter snart på Göran Åkestam. Oklart hur det går till. Men så är det.  
Blev lite knäckt när jag inte kom på några kvinnor att ha med på listan. Men de återfinns ju oftare på kundsidan.

Tre kampanjer det snacka(de)s om
1. SBABs vd åker ut till kunderna med flakmoppe, signerad TBWA 
2. E-handelsplatsen Letsbuyit sålde julgranar för 39 kronor styck hamnade i ett pr-haveri när inte julgranarna dök upp till julafton.
3. Tele2 gäckade medier i hela Europa med sina hemliga gula trädgårdstomtar i plast vid lanseringen av varumärket Parlino.
De udda reklamuttrycken
1. Svenska Canon ordnade omröstning om kända svenskars bakar med förhoppningen att väcka intresse för företagets färgkopiatorer med utskriftsmöjlighet.
2. SJ gjorde utbudsreklam på åkrar riktad till flygresenärer.
2. Norrmejerier tog till en apa i form av president George Bush för att nå säljmålet på 8,5 miljoner enheter av energidrycken Gainomax.
3. P&G introducerade ”Up yours” som slogan i reklam för Always tamponger.
Det gjordes många saker som backspegeln verkar konstiga. Telia restaurerade statyer – fick hänga upp vepor i utbyte. Spray med sina giraffer.

Byråer föddes: Peacock, Le Bureau, Lynxeye, Cabomba, North Kingdom, Holy Diver, Volontaire Wisely, Suddenly, WatersWidgren, King, Buzzador, Albert Ken och Acne

 

andra gick vidare: Blond Swedish Amatuers, Hallstedt & Hvid, Hundra, Audumbla, Collaborate, Hjärtsjö, Cross, Tennis Anyone, Arbmans, Kommun, Abel & Baker, Leo Burnett, Bates, Inte Rio, Momentum, Bonsdorf & Sjödén, Paradiset, Moonwalk, Graceland och Romson.

De bästa reklamplattformarna
1. Ica: Ica-såpan.
2. Spendrups: Norrlands Guld
3. McNeil:  Ipren-mannen.
4. AMF Pension – Om du kunde hälsa på dig själv i framtiden
5. Kraft Foods försökte överge Gevalias reklamplattform ”När du får oväntat besök” men väckte den till liv igen en mitt in i decenniet något omstöpt till ”När du vill ha oväntat besök”.
6. Telia-pappan.
7. Tele2 – fåret Frank.

Skrotad reklam
1. Make yourself heard”, bortkastad reklamplattform för Ericsson av Hall & Cederquist.
2. Från: – Till:”, Postens hieroglyfiska kommunikation med ett eget teckenspråk.
3. ”ICAs tomtar som sprang omkring i butikshyllorna och Com hems animerade plastdockor. 
Det finns förstås ett oändligt antal passionerade försök att förändra varumärkets kommunikation, ja vem minns ”Små goda ögonblick” Marabou, Ogilvy eller ”Är man störst måste man vara snäll”, Z:COs kampanj för huvudvärkstabletten Alvedon eller vahettere Chorizo?

Positionsbytarna
1. Volvo – från Svenne-Boxy but Good till premium i säkerhetsbur till kvinnlig familjebil och nu bär det av till Kina.
2. Via – Unilever utmanade varumärkeslöftet att leverera skinande vitt, tog på sig rollen som problemlösare via Via direkt vidare till smutsbefrämjare med sloganen ”smuts är bra”. 
3. Metro från den pedagogiska tidningen för alla i förorten, till premiummärke för alla välutbildade/välavlönade urbana ungdomar till en rekorderlig tabloid för Berra i Bagarmossen, en typindivid som möjligen har upphört att existera.

Marknadscheferna som kom, sågs…och ändrade
1. Elisabeth ”Pyttan” Ström, byggde om Föreningssparbanken, gjorde om KF till Coop för 100 miljoner kronor, byggde om Posten innan hon var med om att förvandla Sveriges Reklamförbund till Sveriges Kommunikationsbyråer för att hamna på Vattenfall precis när koncernchefen tvingades bort i förtid.
2. Lars Wirén fixade som marknadschef ”Två hål i väggen” åt Vattenfall, beskar bokstäverna för Viking Line innan han profilerade om Posten. Två gånger inklusive byte av färg på postlådorna.  
3. Anna Malmhake jobbade som marknadsförare på P&G, gruppchef för Europa, Mellanöster och Asien för Motorola, hann med två resor på Coca-Cola, byggde om undersökningsföretaget Temo. Klev på som global marknadschef för Absolut strax innan staten sålde det.
4. Mats Rönne jobbade som varumärkeschef på Electrolux, Ericsson och ABB och hann dessutom med uppdraget att vara styrelseordförande för Sveriges Annonsörer.

Varumärkesvärderingar vi minns
1. Varumärket Ikea värderades till 68 miljarder kronor år 2007 av Interbrand.
2. Absolut såldes Pernod Ricard för 55 miljarder kronor år 2008* Volvo såldes till Ford för 50 miljarder kronor år 1999.
3. Lycos köper Spray (en portal)  för 5 miljarder kronor år 2000
4. Skype såldes till Ebay för 25 miljarder kronor.
5. Dagens Industri börskrönikör Björn Wilke värderade den egna tidningen till 2-3 miljarder kronor år 2002.
Jag borde kanske ha nämnt att Allers köpte Spray för 150 miljoner kronor år 2006 och Geely lägger 15 miljarder på Volvo år 2009.
De häftigaste varumärkesresorna
1. Sony och Ericssons bygge av mobiltelefonmärket Sony Ericsson. Det första svensk-japanska varumärkesbygget mellan två konkurrenter i miljardklassen. Ett sista drastiskt försök att ta marknadsandelar och det lyckades.
2.  Festis – från tristsaft till ungdomslivsstil, gjorde allt, från utveckla kaktussmaker till att jaga unga män i Slitz.
3.  Vasabröds kaxiga ompositionering från husmansleverantör till kostrådgivare. Byt bröd, vet ja.

De färgstarkaste reklamarna
* Mary Lee Sjönell
* Michael Storåkers
* Amanda Undin
Listan säger möjligen något om behovet hos reklamare att leva som de lär sina kunder: stick ut, ta för dig, våga stå för det ni gör.

Decenniets reklamfilmare
1. Jonas Åkerlund
2. Roy Andersson
3. Johan Renck
Ingmar Bergman gjorde också reklam. Men det var för fem decennier sedan.

Gav marknadschefsjobbet ett ansikte
* ?
*Ditt förslag:_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Näh…inte detta decennium heller.

Gav reklambranschen ett ansikte
* Bosse Rönnberg
* Nina Åkestam
Ja, eller vilken skulle castingansvarig tänka på om någon ville göra ett tv-inslag om svensk reklam?

Intressanta varumärken att följa nästa decennium
1. Lantmännen – har stora ambitioner, rätta produkter och ett utmärkt läge att göra en rejäl varumärkesresa.
2. Centerpartiet – med en dryg miljarder i kassan kan partiet kommunicera mer än  något annat parti ens är i närheten av.
3. Com hem – inget varumärke har så hög diskrepans mellan reklamuttryck och kundkontakt.

Läkarna banar väg för sociala branschmedier

Digitala grupper (communities) är inte längre synonymt med ungdomsgårdar i form av Lunarstorm eller medelåldersdito som Facebook. Digitala grupper börjar på allvar bli ett alternativ eller måste för alla som vill kommunicera med avgränsade målgrupper. Digitala grupper börjar bli ett hot mot traditionell fackpressens tidigare monopol på b2b-kommunikation attraktiva nischade målgrupper.

Tidigare har på sin höjd it-cheferna formerat sig och för all del hänger en del mediefolk på Flashback, men nu bildar fler yrkeskategorier digitala grupper.

Läkarna är kanske den första högattraktiva målgruppen som samlas i digitala grupper. Förutsättningarna är goda, visar en rapport från undersökningsföretaget Yougov. Undersökningen visar att 93 procent av läkarna besöker en webbsida regelbundet i sin yrkesroll. Och det är inte den styrda informationen som lockar när läkarna hämtar kunskap från olika källor. 

* 78 procent använder källor som inte är kopplade till leverantörer.
* 66 procent använder sig av sökmotorer som källor minst en gång per vecka.
* 57 procent använder kollegor som källor.

Fackpress kommer längre ner (32 procent) och det gör även sajter kopplade till leverantörer (28 procent).
Beteendet avspeglas också i val av webbsidor läkarna besöker oftast. Här är det inte Läkartidningen, Fass eller Dagens Medicin som ligger i topp utan Internetmedicin.se, som 67 procent av läkarna regelbundet besöker, enligt Yougov.

Den senaste statistiken från Kiaindex visar att Internetmedicin hade 65.000 unika besökare, nästan så många som Läkartidningen och Dagens Medicin som hade 35.000 besökare vardera.

Men Internetmedicin är ingen mediekanal i första hand utan en community. Den startades inte av mediefolk utan en grupp läkare som ville kommunicera med andra läkare. Alltså är Internetmedicin en kanal som kan jämföras med andra sociala medier som startats bortom de traditionella medieföretagens revir. Sajten erbjuder annonsmöjligheter. För att vara en digital mediekanal går den lysande, 11 miljoner i omsättning och drygt 2 miljoner kronor i vinst under 2008.

Framgången sporrar andra att ge sig in på området. Matsajten Tastelines grundare Anna Omstedt Lindgren, gör ett rejält branschbyte då hon startar Meduniverse som liksom Internetmedicin är en digital klubb för läkare. Entreprenören Daniel Kaplan går in med betydande belopp i projektet. Investeringen är begriplig. Naturligtvis kan en digital klubb som samlar läkare bli ett attraktivt köpobjekt för läkemedelsproducenter som vill knyta beslutsfattare om inköp närmare sig.

Läkarna visar att det är möjligt att bilda digitala grupper och utmana traditionellt finansierade medier också för andra nischade målgrupper. Läkarna banar vägen för sociala branschmedier och nu sitter säkerligen mer än en entreprenör och räknar på vilka andra grupper som kan bära egna communitys. Lika många på den traditionella mediesidan borde fundera på hur de möter konkurrensen från de sociala branschmedierna.

Saliba, Pyttan, höstens häxjakt och de mediokra cheferna

Hur jag än skriver detta, kommer det att bära ner i diket. Det kan inte bli rätt. Det finns en trygghet i det. Jag kan köra. För nu har jag tutat.

Under de tolv år jag har skrivit om marknadsföring, pr och medier, har jag slagits av hur mycket skit det snackas om branschens kvinnliga chefer. Undantagen är inte fler än en handfull. Då handlar det inte om hur duktiga cheferna är utan om att de inte har kört i diket då någon ser på. Tut.

Jag kan inte luta mig på någon undersökning, bara min egen erfarenhet. Den säger att det pratas mer skit om kvinnor som inte bara nöjer sig med att vara chefer utan dessutom vågar vara mediala. Det snackas definitivt mer skit om kvinnliga mediala chefer än manliga diton. Som reporter har jag fått många tips om hur färgstarka chefer som Gunilla Herlitz, vd/chefredaktör på Dagens Nyheter, Stina Honkamaa på Google eller Elisabeth ”Pyttan” Ström, kommunikationschef på Vattenfall har misskött sina jobb.

Det händer att tipsandet leder till blaffiga rubriker i branschpressen. Sist var det pr-byrån Weber Shandwicks vd Christina Saliba som fick rubriken Salibas skräckvälde i Resumé. Anledning till rubriken är att sju personer av tio ska ha slutat på byrån under Christina Salibas första år som vd på byrån.

Branschens leverantörer, byråer och medier, lever på att vara snabba, kreativa och på att sticka ut. Cheferna blir därefter. Vem minns inte hur malplacerade cheferna som hämtas utifrån kan te sig, till exempel TV4s ”kylskåpschef” Christer Forsström, värvad från Electrolux eller Aftonbladets vd Carl Gyllfors med ett förflutet från SAS.

I vår bransch verkar det som om alla som kan leverera kunder, energi  och kreativitet, få chansen att bli chef. Jag misstänker att det var så Christina Saliba fick sitt chefsjobb. Ungefär som de flesta andra i branschen med andra ord. Kanske flyttade hon på några gubbar som inte levererade? Kanske hamnade hon snett i förändringsarbetet?  Kanske ville hon ha totalkontroll? Men hur många manliga kaxiga och klantiga chefer med liknande chefsegenskaper på småbyråerna hade fått rubriker med ordet ”skräckvälde” i rubriken?

Christina Saliba och de andra baktalade kvinnliga cheferna har säkert begått misstag och sprayat ut sin chefshybris över branschpressens alltid så hungriga sidor. Det är inte min poäng att de inte förtjänar kritik.

Jag kan bara inte komma runt misstanken att manliga chefer som inte är ett dugg bättre på sina jobb, slipper rubrikerna och skitsnacket. Jag kan inte släppa tanken på att det rör sig om en släng av modern häxjakt. Tidningen som presterade rubriken ”skräckvälde” har till exempel en chef som rundar  LAS och gör sig av med anställda i ena änden samtidigt som han hyr in långtidsfrilansar i den andra. Det är så där det ser ut i vår bransch. Lite klåpigt.

Arbetsgivarna, särskilt på byråsidan är småföretag. Cheferna har fått jobb, inte för att de är bra chefer, utan för att de har ett driv, en förmåga att sticka ut och orken att leda små, krävande, kreativa grupper. De kanske är chefer för att de äger och startade företaget. Jag vet. Jag var själv en sådan chef under fem år på Dagens Media. Jag kunde hantverket, hade kontakterna och gick inte sönder av springet i turbohjulet. Jag brukade äta lunch med Martin Kreuger dåvarande chefredaktör på tidningen Chef så att han kunde lära mig lite om att vara chef. Jag hade inte många rätt där inte.

Vi vänder på det. Hur många av alla överladdade chefer från vår bransch skulle kunna driva ett industriföretag? Ska jag vara ärlig har jag träffat på få chefer som har imponerat för sitt chefskap i vår bransch. De flesta är rätt mediokra som chefer, och skulle inte klara ett chefsjobb utanför branschen. Undantagen finns på större koncerner som odlar chefskapet. Håller ni inte med? Alla i branschen som är djupt imponerade över sin chef , manlig som kvinnlig, räck upp handen. Skulle tro att de blir lätträknade.

Skönt att få det sagt på något sätt. Hoppas att jag inte framstår som en idiot.

Kvoten som avgör om du är med i twittereliten

Jaså, du tror att det är coolt att följa många på twitter? Det är det inte. Du ska ha många som följer dig, visst. Men själv ska du bara följa exakt de personer du måste vara kompis med.Viktigast är att du har rätt kvot, med många fler som följer dig än du följer. En hög twitterkvot.

Allt oftare kommer artiklar om hur många följare olika makthavare har, se här och här. Det är klart att det är lite intressant och säger en del om makthavarnas magnitud inom sociala medier. Typ, hur många elektroniska lärljungar hade Jesus haft på twitter?  Och vilka hade Jesus följt? Rimligen alla.

Kollar med Per Gessle, även känd som Partypleaser. Han följer 18. Fem av dessa är företagstwittrare inom bilsport. Per blandar nyheter från BBC med Nyheter24. Några av twittrarna han följer verkar vara riktiga människor. Till exempel Poptonten, Niklas Strömstedt och TV4-programledaren Steffo Törnquist.  Niklas, Per och Steffo har det gemensamt att de har hög twitterkvot.

Europaparlamentariker Marita Ulvskog(s) följer 42 twittrare. Kan konsten att inte överraska. Säkra (s)-kort som Luciano Astudillo och Åsa Westlund. Trogna (s)-bloggare som Jonas Morian och Magnus Ljungkvist. Kampanjglöden är inte att ta miste på eller för att citera Anders Ygeman ”Träffar kompisarna i gruppstyrelsen och planerar för valseger 2010” (about 15 hours ago).

Bonniers forskningschef Sara Öhrvall, följer 64 varav ett tiotal i USA och en handfull i Storbritannien. Oroväckande många med kryptiska identiteter som Chsirky, Eovemar och Mkapor. De kan säkert saker jag borde kunna men inte ens visste fanns. Saras lista är dödsseriös förutom högkvotarna Anders Timell och Henrik Schyffert.

Den som är idiotisk nog att kolla vilka stjärnorna följer kommer till den svindlande insikten att många av dem nästan inte följer någon alls. De handplockar personerna de vill följa. Fast de hade kunnat plocka hur många som helst. De är ju gratis.

Men etablissemanget vältrar sig inte i det som är gratis. Förmågan att göra urval drar streck mellan kleti från pleti. Så bildas ett litet etablissemang av twittrare som har få om någon de följer förutom den närmaste kretsen. Allt medan vi andra är fullt upptagna med att addera alla som verkar häftiga och coola tills vi inte orkar ta in några feeds alls. 

Henrik Schyffert följer 23 people. Åker omkring på turnpike i staterna. Coolers-fiolers. Skämt åsido. Ingen David Batra, Petra Mede eller Babben . De kanske inte gillar att rosta på varandra på nätet. Men väl Martin Soneby, Soran Ismael, och Magnus Betnér. Expressens kulturchef Björn Wiman flipprar förbi bland de utvalda som Henrik Schyffert följer.  Skanderar på mindre än 140 tecken: Björn Wiman | Enskede ”Vi toppar svenska mediers twitterliga”.

Programledare Adam Alsing följer 39. Öppnar sympatiskt med FBK. Och avslutar med cyklisten Lance Armstrong. Har hälften så många Schulman på listan som högkvotaren och författaren Sigge Eklund.  Förvånansvärt få medietungisar, men Gry är förstås med på Adam Alsings lista och även Kanal 5s utvecklingschef Sara Goldensohn. 

Liksom många andra i mediebranschen följer Adam Alsing Riches restaurangchef Anders Timell och förstås Alex Schulman som själv följer 26. Han lovar pris till den som blir hans följare nummer 10 000. Snacka om twitterkvot. Bland kompisarna märks Marcus Birro och tidigare nämnda högkvotare som Niklas Strömstedt, Anders Timell och Steffo Törnquist.

Men ingen, ingen för svansen högre på twitter än SRs Annika Lantz. Hon följer noll, men är följd av 6.125. Snacka om twitterkvot. Public service broadcasting liksom. Don’t call us, we call you. 

Så inte förrän du har fått twittrare som Annika Lantz, Alex Schulman, Anders Timell och Adam Alsing som följare, kan du räkna dig till twitteretablissemanget.

Ica-Stig och sd-Jimmy rygg i rygg i TV4

I tisdags, efter middagen, jag tror barnen ännu var vakna, ställde jag följande fråga till Icas marknadschef Magnus Wikner:

Vad skulle du tycka om Ica-Stig låg rygg i rygg med sd-Jimmy i ett reklamblock på TV4?
 
Vi hade pratat en stund om hur Ica såg på att det är fritt fram för partierna att göra reklam i TV4 med start i augusti. Hittills hade jag inte lyckats göra Magnus Wikner berörd av frågan. Han spontana åsikt var att tittarna nog kunde hålla isär det och han inte såg något hinder i politisk reklam.

I USA är det annorlunda. Där lyfter annonsörerna reklamen under presidentvalet. De vill inte få sina budskap sammanblandade med politiska.

Pratar med flera svenska annonsörer, för en artikel för Dagens Media. Få marknadschefer har reflekterat över hur annonsmiljön i TV4 förändras när exempelvis miljöpartiet och sverigedemokraterna  börjar visa reklamfilm.

”Det kan jag inte uttala mig om eftersom vi inte har diskuterat frågan”, säger till exempel Folksams marknadschef Pia Carlsson Thörnqvist.

Det är ju mitt försäkringsbolag, ju. Ska inte de ha åsikter om huruvida de vill göra reklam intill politiska budskap? Om politik allt mer handlar om marknadsföring, råder total beröringsskräck för politik bland marknadsförarna.

Under de 12 åren jag har skrivit om marknadsföring är etik och värderingar stående diskussionsämnen. Dock ytterst sällan hos de egentligen styr den kommersiella delen av Mediesverige, annonsörerna. Det händer att medierådigvare, reklamare, rätt ofta pr-konsulter, mer sällan webbkonsulter välja bort jobb som inte känns rätt. Medierna är av naturliga redaktionella orsaker moraliska högborgar, i alla fall i teorin.

cabombsSenast är det annonspaketet Land & Rike som i en reklamkampanj i Resumé och Dagens Media konstater att det dricks för mycket i Mediesverige. Land & Rike tar på sig rollen att bli ”Sveriges första hälsodiplomerade mediekonsulter”.

Är det ett pajigt reklamtrick? Ja. Särskilt med tanke på att samma byråkonstellation, som idag heter Cabomba,  för några årsedan hade idéer om att köra en kampanj med små påsar med vitt pulver varav några skulle innehålla knark med syftet att slå ett slag för känslan i printannonser. Jag tror visst att det var samma kund också.  Men ändå. Land & Rike vågar pratar värderingar, medan annonsörerna ängsligt räknar trp och clickrate för cashen. 

Så jag försöker pressa ICA-chefen. Hur var det nu med ICA-Stig och SD-Jimmy? För ett ögonblick låter han mindre självklar:

”Det där är en svår fråga. Jag skulle vilja fundera på den.”

Nästa morgon pratar vi mer.

”Ica har inga synpunkter. Det står alla fritt att kommunicera”. Det är upp till människor att bedöma vad de tycker om och inte.”Som om marknadsföring var samma sak som att köpa el eller dasspapper till firman. Är det så långt industrialiseringen marknadsföring via medier har gått?  Visst varför inte? Varför skulle inte marknadsföring kunna vara en produkt bland andra? Men det ger ändå ingen förklaring till varför Ica och de flesta andra annonsörer inte tar möjligheten att påverka sina leverantörer. Annonsörerna köper ju ändå produkter för miljontals kronor per år. Konsumentmakt bland reklamköparna, någon?

Integreringsinfernot

integrerat
Jag kan inte låta bli att tänka på Sony Ericssons kampanj för de nya modellerna Satio och Aino. Jag kan inte på raken komma på någon så avancerad kampanj som integrerar så många olika metoder och kanaler. Snarare 720 än 360 grader, som intergerade kampanjer brukar kallas.

Bland annat dessa kanaler ingick i Sony  Ericssons kampanj:

  1. Produktblogg
  2. Ambassadörsprogram där användare fick testa produkten
  3. Digital flash mob, surfare kan skapa egna bollar (spacehoppers) som studsar fram på internet
  4. Reklamfilm inspelad i Barcelona. 500 människor hoppar på gummibollar
  5. Produktsajt
  6. Reklamfilmen ut på Youtube
  7. Reklamfilmen ut i traditionella medier
  8. Egen Twitter-identitet
  9. Produktreklam i tv, print, tv
  10. ”Specifika lösningar” för vissa butiker
  11. Butiksmaterial ut i butikerna
  12. Pr

500 studsande bollar i Barcelona ska leda till att det säljs telefoner i butikerna i till exempel Genua Norrköping och Brno. Jag skulle dö för att se Saatchis kundpresentation av kampanjen. 

Ett rått överslag säger att Sony Ericsson behöver sälja minst 50 000 telefoner bara för att täcka reklamkampanjen. Hur ser den kalkylen ut?

”Tänk om inte badkaret klär in sig själv”, skriker Hornbach i hörlurarna när jag just hittat skrivrytmenmed hjälp av Spotify. Också jordnära branscher som bygghandeln ger sig på integrerad kommunikation med flera discipliner inblandade. Som alltid handlar det om att sälja drömmar. Byggmax visar filmer på en karl som lägger trägolv i förtältet. Hornbach visar män som dansar nakna med färgglada ballonger. Sony Ericsson visar människor studsande på gummiboll. Får vi se moderaterna och socialdemokraterna slåss om väljare med motsvarande metoder i valrörelsen? Eller blir det vanliga utomhusplakaten?

Pratar med Gustaf Brusewitz, pr-ansvarig på Sony Ericsson i Sverige. Han ger en del av förklaringen till den komplexa kampanjen. Den ska inte bara sälja de nya modellerna utan också ta varumärket från ”liquid identity” till ”liquid energy”. Den gröna bollen ska kunna ha olika färger och kopplingen till Sony stärks genom att Sony Ericsson tar den japanska underhållningsjättens tagline make believe. Det är inte på riktigt, det är på låtsas. Sony Ericsson ska uppfattas som mer lekfullt. Kanske är också marknadsföringen en låtsaslek för marknadschefer och konsulterna? 

Gustaf Brusewitz påpekar att det främsta syftet är att sälja de nya modellerna och att kampanjen nu går över i ett mer ”produktnära” skede.
Och filmen har visats 647 000 gånger på Youtube, den svenska produktbloggen har haft 150 000 unika besökare som har lämnat 6 000 kommentarer och spenderat i snitt 3,5 minuter på sajten.  Fantastiska siffror, men hur kan Sony Ericsson veta att de leder till ökad försäljning?

Integrerade kampanjer har alltid förespråkats av en del kommunikationskonsulter. De brukar inte precis presentera undersökningar som visar hur mycket den ökade komplexiteten kostar i extra

  • administration
  • konsultarvoden
  • osäkerhet i resultat och mätningar
  • logistik

Med ett ständigt antal ökande kanaler, kommer troligen allt fler annonsörer att frestas att ta steget rakt ut i integreringsinfernot. Andra håller huvudet kallt och marknadsplanen enkel. Medan Hornbach härjar på Spotify och visar sina nakna karlar över hela www, kör K-rauta fyra kampanjtidningar per år, vår, sommar, höst och vinter.

Senaste kommentarerna

Taggar

Arkiv

Annons

Twitter från DM