Rolf van den Brink

De senaste dagarna har jag pratat mycket med mediebyråcheferna i landet. Nu, efter att jag har slutat på Dagens Media, inser jag att de faktiskt är ganska smartroliga. Men varför måste alla heta Daniel och varför kör de uc på varandra?Mediebyrån är byrån som köper/bokar/hittar reklamplats åt sina kunder, annonsörerna.
På mediebyrån jobbar medierådgivare vars viktigaste uppgift hitta effektiva vägar till kundernas målgrupper. En mediebyrå omsätter för 100-talsmiljoner kronor per år, men bara en liten del, säg 5 procent av medieaffärerna, utgör mediebyråns egna intäkter Lite som banker. Kanske just därför brukar mediebyråanställda vara lite mer kostym än det brokigare reklamfolket. Reklamarna verkar ha roligare, men mediebyråcheferna kan alltid stoltsera med att 11 miljarder av 31 miljarder investerade i olika mediers reklamutrymme går via mediebyråernas Excel-program och inte via reklambyråernas kreativa verktyg.

Mediebyråerna chefer är ett gäng i åldern 35-45. Nästan uteslutande killar. Påfallande få har hår på huvudet. Ett banalt svenskt förnamn tycks bana väg för chefskarriären, eller vad sägs om Göran, Linus, Tommy, Urban, Stefan, Håkan, Björn, 2 x Johan och 3 x Daniel.
Det mest udda namnet har Amanda på Carat. Hennes företrädare Calle Görman var något så ovanligt som en udda fågel bland mediebyråcheferna. Han hade inte gråbruna kläder och grubblade mycket över organisation och administration, han var något av en kreativ, mjukis. Det är inte så att de andra herrarna framträder som aggressiva stridspittar precis. Tvärtom har de ofta ett soft och coolt uttryck, det är ett leende på läpparna, akademisk examen i hjärnbarken och handen knuten i byxfickan.
För bittra konkurrenter är de. Att tappa en större kund till konkurrenten kan innebära att byråns vinst förvandlas till förlust och att julbordet bokas av. En framgångsrik mediebyråchef måste därför kunna spela lite dirty. Det kan handla om att kasta skit på konkurrenterna, sno deras kunder eller värva deras största stjärnor , något som inte är så svårt eftersom mediebyråfolket är en egen klan där alla känner alla och går på samman galor och branschdagar. Men det sker i det fördolda. Det är inget det pratas om, tvärtom, på med det sneda leendet och ut på mingel och briefar.

Därför fick en av mediebyråcheferna en smärre chock förra veckan när det visade sig att en konkurrent hade tagit en kreditupplysning (uc) på honom som privatperson. Jag ringde runt till herrarna och pratade om detta och alla var överens om att det inte är okej att ta en uc på mediebyråchefernas privata sfär. Mediebyrån som hade tagit ucn ringde omgående upp och bad den drabbade mediebyråchefen om ursäkt, något som han accepterade, ja då blev det ju inte så mycket kvar för mig att rapportera om.

Och så på med det sneda leendet och ut på mingel och briefar och branschdagar och ouch…en och annan spark under bordet.

Det kanske är det jag gillar med Göran, Johan och Daniel och de andra, deras förfinade yttre manér, miljarderna, deras inre frustrationer, deras skräck och glädje, deras rus av att vara mediehothots , om än bara på kontorstid. Detta och inte minst chefernas analytiska och verbala talanger gör mediebyråcheferna väl värda ett besök bortanför deras gråbruna yttre.