Rolf van den Brink

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns förslag på ett kontrakt för alla som invandrar till Sverige för tankarna till teorierna om living the brand.Per Schlingmann är ju från början en kommunikationskille. Jag minns när han startade pr-byrån Spider och duktig på att få press var han redan då. Mycket press och blogg fick han också för sitt förslag på att invandrare ska skriva kontrakt på att de känner till svenska lagar, regler och värderingar. Läs till exempel här och här och här.

Naturligtvis är förslaget kontroversiellt. Inte ens i näringslivet är den här typen av kontrakt vanliga, fast de borde kanske vara det.

Per Schlingmanns förslag förde tankarna till en artikel jag skrev för Dagens Media tidigare i höst om living the brand, hur medarbetare lever sitt företags varumärke. Artikeln byggde på en undersökning av företagen Straylight och Quicksearch. Den visade att runt hälften av medarbetarna på svenska företag inte lever sitt företags varumärke. Företagen hade inte medarbetarna med sig på varumärkesresan och då blir det onödigt svårt och dyrt att utveckla, sälja och marknadsföra produkterna.

Ska ett företag göra ett anständigt varumärkesarbete behöver alla medarbetare vara engagerade och delaktiga. Varumärkesvärderingarna måste alla känna till och vara överens om. Det var kanske var så han tänkte, Per Schlingmann, att svenskarna ska leva varumärket Sverige. 

Teoretiskt kan nog kontraktet fungera, men då måste först någon, kanske nationens varumärkeschef, sätta igång arbetet med att ta fram ”svenska värderingar”.  Vilka är de och vilka medborgare är överens om det? Ett ohyggligt omfattande arbete, men det potentiella resultatet är ju kittlande och lite oroande: En stat byggd på en gemensam varumärkesplattform.

Blir varumärket allt för starkt, kommer det att göra livet surt för politiker som vill föra politik hamnar i konflikt med varumärket. Å andra sidan, skulle samhället antagligen bli avsevärt effektivare med medborgare living the brand. Men vad händer med de som inte vill ”live the brand”, riskerar de att utsättas för varumärkesrasism?