Rolf van den Brink

Medievärlden lever på att producera material med verkligheten som råvara. Detta är ingen exakt vetenskap. Bristen av exakthet skapar den härliga mylla där vi som inte var felfria nog föra att bygga raketer eller operera hjärnor kan frodas och knö oss samman. Här har jag hittat tre skojsiga virrpannor, Teracoms presschef Lennarts Ivarsson, Realtids Bernt Hermele och SvDs MartinJönsson.Via ett rekorderligt pappersbrev berättar Teracoms kommunikationsdirektör Lennart Ivarsson att ”diskussionen om medierna” är ”väldigt splittrad” och därför har Teracom valt att starta en medieblogg”. Hm,jajo, vettigt so far, men sen då, vem ska skriva på bloggen…jo ”vi vill be Dig att bidra med ett inlägg på bloggen”. 

Så noga med vad bidraget ska bestå av, tycks det inte vara:

”Har du en halvfärdig artikel …skicka den till oss”

Tekniktunga Teracom vet också hur blogginläggen ska nå gemene svensk, genom att ”spridas på de numera vanliga sätten över Internet”.

Hade Lennart kört nattskiftet på pappersbruket i Skoghall på samma okunniga och rent ut sagt lata sätt, hade katastrofen lurat runt hörnet varje kväll. Men för oss som jobbar i mediebranschen finns det alltid möjligheter att göra bort oss. Och vi håller ihop, skvallrar inte och granskar inte våra kollegor i onödan.

Martin Jönsson, chef för SvD.se och bloggare, snärjer ibland in sig i härvor han inte skulle kommat ur om han hade jobbat som, säg kärnkraftstekniker. Som tur är för landet har Martin valt en mediekarriär.

Så här snurrar Martin till det kring Bonniers Stora journalistpris.
Först utser Martin vinnarna i förväg här.

Men dumt nog hade han fel överallt. Och det skriver han om här.

Han passar också på att säga att han ”aldrig har kallat sig medieexpert”, även om han på sin blogg presenterar sig som ”Medieanalytiker” och gästprofessor.

Vidare tycker Martin att Fredrik Strage har gjort sig förtjänst av priset som Årets förnyare.
Fast på Newsmill, här, tycker Martin ändå att priset är en skandal, kolla här.

Och btw, så är priset mossigt, det skriver Martin om här.

Fast det hindrade inte Martin att skriva minst fyra inlägg om priset. Med den stringenta insatsen kanske Martin själv hoppas bli aktuell för det Stora Journalistpriset?

Bernt Hermele är journalistikens Karlsson på taket. Bernt är ett bortskämt barn i gubbförpackning plus keps. Som en liten Brommamobbare vill han sätta agendan: Tänk inte på vad Bernt kan göra för dig utan vad kan du som arbetsgivare göra för Bernt Tro mig, han har sökt jobb hos mig flera gånger. De senaste veckorna har han erbjudit mig jobbet som hans bisittare à la Gert Fylking i tv-programmet. Bernt talar så väl och fint, vänligt och insmickrande, man lyssnar, känner sig kompis med Bernt, och så plötsligt slinker den ut den där meningen som visar hur överlägsen han är dig och då, ja då är man tillbaka på skolgården i Grums ansikte mot ansikte med skolmobbaren. Och det var ju inte dit det var tänkt att bära.

Detsamma kanske Bonniers koncernchef Jonas Bonnier kände när han träffade Bernt Hermele på prisutdelningen på Stora journalistpriset. Bernt har haft en räcka fina Bonnier-jobb, bland annat på Resumé, DN, Veckans Affärer och TV4. Och där kommer han nu i rolig keps, Bernt som Jonas betraktar i första hand som en gammal vän. Nu är Bernt tv-chef på Realtid och vill ställa frågor till Jonas. Men Jonas vill inte dansa efter Bernts festtuta och då blir Bernt Brommamobbaren igen och börjar ställa Jonas mot väggen, tvinga honom att titta in i kameran. Plötsligt blir Bernt en underdog, misshandlad av Jonas och hela Bonnierkoncernen och wow, det går ju att göra media på, kolla bara här.

Tänk er Bernt som en företagsledare? Huh, vi ska nog vara glada att Bernt håller sig till mediebranschen.

Läs även om Stora Journalistpriset här.

Och Bernt Hermeles replik här.