Rolf van den Brink

Veckan som snart gått har varit konstig, känslosam , konsultig och konstnärlig. Den får heta  konstliga veckan. Sista veckan som föräldraledig för den här gången. Det är sorgligt att lämna in barn nummer fyra på dagis. Det blir tomt hemma och ingen kastar apelsiner i laptopen och skräckskriker när man har Kjell Aamot eller någon annan höjdare i mobilen. Största möjliga ohyggliga tystnad.

Sorgligt också att plocka ner fotoutställningen. Först tyckte jag det var rena skräcken att visa mina foton. Men utställningen fick ett eget liv, det kom fina människor dit, till exempel här och här. Nu när utställningen är över saknar jag det lilla galleriet med toan inne på pentryt. Som att komma tillbaka till den tid då ingen kände till ordet ”våning”. 

Måndag: Guldbaggen. Jag insåg att jag nog är lite störd. Det jag tänkte mest på var Hasse Aaros nya kvinna som han inte lämnade på en meters avstånd under kvällen. Vem är hon? Och vart var skvallerpressen?

I tisdags började jag jobba med ett litet konsultuppdrag för ett medieföretag som vill ha hjälp med att dra i gång ett litet projekt. Jag skulle komma och visa upp mig för styrkan under en konferens. Dumt nog åkte jag till fel lokal först, en udda kristen församlings konferenslokaler som låg så öde att jag trodde konferensen hade slukats av en sekt. Konferensen var i full gång när jag hittade rätt lokal och overheaden gick redan varm. Dumt nog stod den framför entrédörren så jag fick helt enkelt flytta på den och kliva rakt in på scenen. Ingen visste att jag skulle komma, så det var en perfekt cirkusstart för ett konsultuppdrag.

I onsdags hade jag möte med M om projektet på lokal i Vasastan. Vi var båda överens om att vi skulle köra vidare och det var ungefär det jag vill få bekräftat. N anslöt sig och det kom in stora köttbitar medan vi spånade på ytterligare en idé. Vi tankade oss knökfulla. 

Det var som om jag skulle fylla min tomhet med mellis, blåa fiskar och Jameson. Tryckte ut omdömet också förstås så N och jag fortsatte vidare till Riche och Soap och röjde  och N beställde in, och ja, det blev en taxitur hem, fast jag har bestämt mig för att sluta med de olaterna.

Torsdag: kastade ut julgranen. Skrev en nyhet. Ringde till en nestor som alltid är snäll. Skrev för bloggen. Bokade möten. Funderade på om drevet mot Liza Marklund trots allt kommer i gång i gammelmedia. Ja, det är väl det som kallas att jobba, fast ändå inte.

Fredag: Idag blir det ringa, ringa, skriva, skriva, eventuellt ett möte, storhandla, hämta, hämta och så kanske någon gång ändlöst senare blir det helg. 
 
VECKAN SOM GICK
Veck scoop: Newsmill: Lisa Marklund slår tillbaka
Veckans reklam: Norwegians smalkampanj, särskilt den interaktiva delen, där MNS.se byggdes om till en våg.
Veckans come back: Metro flyttar hem
Veckans färg: Rea-röd
Veckans fundering: Mediamarkt, går det verkligen att locka hemelektronikkunder med en skäggig och lätt sunkig professor på stortavlorna?

Veckans rockader: Elisabeth ”Pyttan” Ström förlorar två st Pia: Som ordförande i reklamförbundet blir Pyttan av med Pia Grahn Brikell som går till ett chefsjobb på Storåkers. Som chef Brand Union tappar Pyttan drömvärvningen, Ericssons infochef Pia Gideon som kastar loss och startar eget.
Veckans klokskap: ”Jag tror jag på banker som sponsrar ekonomiutbildning i Rinkeby”, Martin Gumpert, strateg på Garbergs i Dagens Media.
Veckans dårskap: ”Jag brinner för att ta reda på vem jag är”, Laleh i DN.

Veckans stövlar. Marianne Djudic prickade in helt rätt till Guldbaggen, kulturblomiga men ändå flärdfulla.