Rolf van den Brink

Det kan tyckas som om både pr-byrån Weber Shandwick och Aftonbladets förre chefredaktör Anders Gerdin är en perfekt match. Men det är snarare tvärtom, en lose-lose-situation. Du är chef för en liten byrå i en liten bransch. Du kan kommunikation. För dig finns tre sätt att skina i medierna.

• Du erövrar en spektakulär kund.
• Du för en för ankdammen kontroversiell linje i en aktuell fråga.
• Du värvar en namnstark person.

Är du chef för en pr-byrå ska du helst inte prata om kunderna, du är antagligen inte kontroversiell och skulle i så fall aldrig komma ut med det. Återstår att värva ett toppnamn.

Vi har sett det förut. Hallvarsson & Halvarsson värvade Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrika Schenström. Springtime värvade den förre kulturministern Cecilia Stegö Chilò.  Och så bomben som fick svampen på Stureplan att framstå som en atomplym: JKLs värvning av den förre statsministern Göran Persson.

Nu är det dags för Christina Saliba, ganska ny vd på Weber Shandwick, att göra en Göran Persson och bli nationellt känd den tid det tar att klicka på några sajter och bläddra i några tidningar.

Värvningen har hittills gett henne enspaltsartikel i Dagens Industri, ett annonsutrymme värt max 27.840 kronor netto, enligt prislistan. Då kostar Anders Gerdin byrån motsvarande 100.000 kronor per månad. Så reklameffekten går inte att räkna hem.

Men, som Christina Saliba också berättar i pressmeddelandet, tanken är att erbjuda kunderna mervärde. Och hur många uttråkade kommunikationschefer och marknadschefer skulle inte vilja liva upp vardagen med lite medieträning med Anders Gerdin? Ett år eller så är det roligt, sedan köper man Anders Gerdin som vilken konsult som helst och då är det upp till honom att leverera.

Alltså, på lång sikt en ytterst osäker investering för Christina Saliba.

Det har han alla förutsättningar att göra. Han var en av de bästa chefredaktörerna att kontakt med som branschjournalist. I alla falla när han inte var sur för någon smärre oförrätt som han var tvungen att smälta. Så, varför börjar Anders Gerdin på pr-byrå? Det djupa svaret är att han som människa behöver finnas i ett sammanhang och vara behövd. Troligen gillar han pengarna också, även om han som 60+ borde kunna leva på pensionspengarna. Konsulteriet kommer att rasera hans varumärke, liksom det gjorde för Göran Persson. Endast Paul Ronge har lyckats använda sin roll som kolumnist till att stärka varumärket bland överlöparna. Anders Gerdin skulle ha kunnat driva ett kreddigt och smalt medieprojekt, blivit lärare på någon journalistskola eller jobbat som fri konstnär, ja, det skulle jag ha gjort i alla fall.

För mig framstår värvningen som en genuin lose-lose-situation när värmen från mediernas spotlights har svalnat.