Rolf van den Brink

Fick mig en tankeställare i går om skalan gammelmedier-nya medier. Atomsopbåten Sigyns konferenslokal är knökafull. Som sig bör när det ären amerikan i stan. Tidningsutgivarna har bjudit in Katharine Zaleski, ansvarig för specialprojekt på den hypade webbtidningen Huffington Post.

Församlingen lyssnar andäktigt på Katharine Zaleski som berättar om granskningen av John McCain i presidentvalet. Hon berättar om hur tusentals medborgare hjälpte tidningen att bevaka Obamas valturné. Och Sarah Palin är “really stupid”, till skillnad från är Katharine som är så där smart som bara amerikaner på besök i Sverige verkar unna vara. 

Moderator Cecilia Garme ställer roliga frågor. Det småskrattas lite bland publiken som Garme nyss har utnämt till “crème de la créme of Swedens political junkies”. Karin Pettersson, chefredaktör på svenska Fokus, kommer upp på scen, med en bekymrad utläggning om hur kvalitetsjournalistik ska finansieras.
Snart börjar de tre kvinnorna på scenen inför den sardinpackade publiken på atomsopbåten  diskutera om det var rätt att ägna så mycket utrymme i medierna åt Obamas köp av en hund. De diskuterar rentav om hunden var snygg nog att få så mycket utrymme. Katharine Zaleski hävdar bestämt att presidentens hund var en bra story.

Här någonstans havererar bilden av Huffington Post som en ny sorts mediekanal. Det tycks vara samma gamla värderingar som gäller på Huffington Post som inom tradmedia. Samma ogenerade hyllning av Obama. Ja, och redaktionsrutan på den hypade webbtidningen  ser precis lika överbelamrad ut med olika chefsskikt som vilken gammeltidning som helst. Är det så att nya medier som når en viss storlek helt enkelt hemfaller till att bli gammelmedier med samma strukturer och sätt att värdera nyheter? Vad är i så fall nytt med nya medier?

Men det är amerikanskt och därför måste det nog vara bättre än det vi klarar här. Alexander Bard ställer sig upp och frågar när Huffington Post blir internationell och kommer till Sverige. Behövs det?

Har amerikanerna knäckt det inte vi har? Alltså tjänar de pengar på nya, digitala mediekanaler? Jag frågar hur Huffington Posts affärsmodell ser ut.  Katharine Zaleski svarar svävande. Big surprise, Huffington Post är heller inte lönsam men nu har de anstältl en ny vd som säger att det kommer att ordna sig. Omkring hälften av intäkterna kommer från traditionell annonsering, resten från finansiärer, men om detta vet  Katharine Zaleski mycket lite, hon sitter ju gudbevars på den redaktionella våningen.

Vilka de externa finansiärerna är och vilket inflytande de har på redaktionens arbete, går inte att läsa en rad om på Huffington Post.
Skulle inte nya medier står för transparens och det inte bara på andras bakgårdar?