Rolf van den Brink

Är folkrörelsen sociala medier både skapad och kapad av storkapitalet och andra maktsfärer?

Vi backar hårddisken. Vi går på bio. Vi ser Lukas Moodyssons film Tillsammans, den trevliga filmen om kollektivet som i början av 70-talet skulle laga mat och uppfostra barnen tillsammans, kontrasterat mot Michael Nyqvist som Svenne Banan ensam med ölburkarna i betonglägenheten. 

Filmen visar en sak, människors goda vilja att jobba tillsammans ideellt för en större övergripande vision.  Filmen visade däremot inte hur starka krafter exploaterade den goda kollektivistiska viljan. Vänsterrörelsen och Sovjet-diktaturen var inte sena med att kapa det svenska proggkollektivet.

Även marknaden anpassade sig.  Nöjesindustrin med artister som Hoola Bandoola Band både kapade och skapade en ny marknad med lojala kunder i kollektiven. Modebranschen hängde på med märken som Puss & Kram och snart var den proggrörelsen införlivad i både politiken och näringslivet.

Jag undrar om vi inte ser samma sak nu. Sociala medier skapar starka ideella och frivilliga band mellan intressegrupper. Sociala medier medför, precis som proggrörelsen, att diskussionen sker mellan individer, konsumenter pratar med varandra utan att diskussionen behöver passera medier eller företag. 

Om dåtiden proggare odlade sina egna grönsaker och vävde sina egna västar, producerar de digitala proggarna sina egna mediekanaler och sin egen information.

Men också denna rörelse kan sägas vara kapad och skapad av storkapitalet och politiken. Grundarna av Facebook och Twitter och för all del även Bilddagboken har med hjälp av vanliga medborgare som producerar gratis innehåll skapat miljardaffärer.  Det är inte bara enkla twittrare och bloggare som bidrar till affärsmöjligheterna. Också några av den digitala proggens profeter agerar låt oss säga nyttiga idioter.

Almedalsbloggen är ett exempel. Här åkte en grupp politiskt intresserade människor på semester till Gotland för att helt utan vinning skriva blogginlägg under politikerveckan. En sann demokratisk digital folkrörelse. Under årets politikervecka ombildades Almedalsbloggen till Makthavare.se som drivs av tidningen Fokus. Flera av Sveriges tongivande politiska bloggare har lovat att bidra gratis till Makthavare.se. Därmed springer bloggare som Cecilia Garme,
Jona Morian och Magnus Ljungkvist oreflekterat storkapitalets ärenden. För vem storäger och finansierar förlusttidningen Fokus?  Jo Ax:son Johnsons stiftelse och finansmannen Johan Björkmans dödsbo .

Där är det hårda nypor som gäller. Jag försökte själv i demokratisk anda att köpa in mig i tidningen, men dela med sig är något för digitala proggare medan ägande är heligt för näringsidkarna bakom Fokus.

Just Makthavares politiska bloggare får ståpäls, allra minst, av Obamas användning av sociala medier under presidentvalet. Men, innebär inte Obamas och andra politiska maktspelares utnyttjande av de sociala medierna just att de kapar den digitala proggrörelsen?

Och varför inte stötta en riskkapitalist in spe. Idag kom det fram att ett pärlband av nyttiga bloggare, exempelvis exempelvis Johanna Ögren, Bo Hedin, Olle Lidbom och Fredrik Wass,  har lovat att skriva gratis åt Joakim Jardenberg och hans bolag Mindpark. Det kan bara finnas en förklaring till nyttiga idioteriet: de digitala proggarna bygger relationer och maktpositioner med det ideella arbetet som insats.

Jag tror att Lukas Moodysson skulle kunna göra en underbar film, Tillsammans 2.0, om hur de digitala proggarna väver sina osynliga band i de digitala vävstolarna.