Rolf van den Brink

Alla kan bli sin egen mediekanal i dag. Det låter fint. Men det innebär också att alla kan bli sin egen pr-konsult. Därmed skapas i de sociala medierna samma terrorbalans som håller på att lamslå de traditionella medierna. Det är den framväxande socmedieklassen som är orsaken till igenslammningen av de nya kanalerna.

Pr-konsulterna blir allt duktigare på att förse de undernärda redaktionerna inom främst pressen med lagom halvtuggat material. Bra för pr-konsulterna och deras kunder som får tillgång till kanaler som bär ut budskapen till stora målgrupper. Den av yttre krafter styrda journalistiken tror jag är större än den som drivs av redaktionerna på de flesta stora medier idag. Medierna och pr-konsulterna håller på att bygga ett system som hålls ihop av terrorbalans där båda parterna är beroende av varandra för sin existens.
 
För den publik som vill ha hårdare kickar än insålda läkemedelsnyheter och uppstyrda intervjuer med celebriteter, finns alternativ. En del av de sociala mediernas framgång borde ligga i att de traditionella medierna inte ger publiken vad den vill ha.

Bloggar, Twitter och Facebook ger mediepubliken egna kanaler att uttrycka sig i. Tilltalande för den publik som vill göra saker själv och nu väntar vi på tv-programmet Äntligen Media.  Precis som för Martin Timells förlaga i byggsvängen är det främst medelklassen 40 plus som lägger kraft på do it yourself-kanaler.  Sociala medier är en begränsad form av en digital folkrörelse för välbetalda proffs som har tid att köra en del av mediesvängen på arbetstid. Låt oss kalla oss socmedieklassen. En köpkraftig grupp som syresätter rörelsen mot ökad konsumentmakt.

Givet att de sociala medierna till stor del är en syssla för välutbildade proffs, är det inte konstigt att sociala medier så snabbt har börjat användas för kommersiella syften. Med hjälp av sociala medier kan också socmedieklassen stärka sitt tämligen nyinrättade maktskikt.

I början av 90-talet var internet ännu en i stort sett icke kommersialiserad kanal. Hela svenska internet kopplades ihop av Peter Löthberg på KTH i Stockholm. Det gällde för Tele2 och andra som vill börja sälja tjänster på internet att hålla sig väl med honom.

De sociala medierna drevs också i början av entusiasterna. Men männen bakom Twitter och Facebook är idag goda för miljarder. Men det är inte ägarnas kommersiella ambitioner som hotar att stöta bort de mest hängivna användarna från kanalerna. Jag tror att det i stället vanliga användare som kommer att bli allt för irriterande när de börjar kampanja för sig själva och sina organisationer.

När Peter Löthberg stod med sina kablar och kopplade ihop svenska internet i KTHs källare var det ingen som pratade om sig själv som ett varumärke. Idag är det högst normalt. Inte konstigt att sociala mediekanalerna används allt mer till att bygga användarnas egna varumärken.

Varje dag får jag från så kallade kompisar en strid ström av marknadsföringssignaler. Det kan handla om ett event som ska besökas, om ett blogginlägg som ska klösas eller bara illa förtäckt propaganda för den egna organisationen. Vanligast och sorgligast är försöken att skapa coolhet kring det egna personliga varumärket. Jag blir beklämd av att se folk jag känner bygg töntigt buzz kring sig själva.

När Facebook slammar igen är det Twitter som växer fram. Alltså för socmedieklassen. Ungdomarna har annat för sig. Men snart drar även de personer i den känsliga socmedieklassen som levererar det mest spännande innehållet vidare till nästa rena bäck innan den blir en igenslammad pr-kanal.