Rolf van den Brink

Ena dagen bränner hon 100 000 kronor och får journalisterna att skriva kubikmeter. Nästa dag deltar hon i en tv-debatt om att sätta gränser för journalisternas bevakning av politiker.  Gudrun Schyman är ett paradexempel på hur politiker och journalister lever i en ganska hycklande symbios.

Som alla kroppar som är tättförbundna krävs stora mängder energi för att skilja dem åt. I symbiosen mellan journalister och politiker är det drevet som skiljer kropparna åt. Och det är inte bara journalister som driver drev mot politiker. Det står tydligt i eftersvallet av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins  avgång.

Ord står mot ord.  Få har fakta på bordet. Många är ändå snabba med att ha synpunkter. Sven Otto Littorin uppger att det är hans tre barn som har fått honom att fatta beslutet att avgå. Aftonbladet hävdar vid ett flertal tillfällen att Sven Otto Littorin avgick efter att ha konfronterats med uppgifter om ett brott som kan leda till fängelse.

Medierna var ovanligt snabba på att rannsaka sig själva och berätta hur de hade bevakat Sven Otto Littorin. Det beror förstås på att Sven Otto Littorin attackerat medierna med att mediernas bevakning av hans barn som skäl för avgången. Frågan var också aktuell för medierna, då pressetik och smutsiga kampanjer diskuteras flitigt under den pågående politikerveckan i Almedalen.

Anförda av Sven Otto Littorin skapade politikerna ett veritabelt drev mot journalisterna. ’
Flera medier dementerade att de hade jagat Sven Otto Littorins barn. Men politikernas drev fortsatte.
Förutom Gudrun Schyman deltog även politiker som justitieminister Beatrice Ask i drevet och pratade om mer restriktiva metoder för journalister. Sannolikt utan att kollat källor eller stämt av uppgifter, något som trots allt sitter i ryggmärgen på de medier som var föremål för politikernas drev.
Nästa dag kom Aftonbladet med fler detaljer om brottet som Sven Otto Littorin ska ha begått. Tidningen poängterade att brottet inte hade med barnen eller exfrun att göra, utan endast med Sven Otto Littorin själv.
Det var uppgifter som inte politikerna hade kontrollerat. Men borde ha kontrollerat. En toppolitiker sitter på en maktposition som skulle göra det klädsamt att hantera sanningen med i alla fall lika stor försiktighet som merparten av landets journalister gör.