Rolf van den Brink

Jag kan inte släppa den. Jag frossar i den. Bilden av SJ-chefen som ligger och putsar rälsen på Dagens Industris prestigemagasin DI Weekends omslag.

Han ligger där stora huvudet på rälsen och putsar rälsen. Dagen tycks stekhet. Rälsen böjs liksom i solkurvor. Det är några veckor före Pride och vippan som SJ-chefen putsar rälsen med har regnbågens färger. Det är en sådan vippa som går att köpa i butiker för några tior. Färgerna speglarsig som regnbåde i den blanka rälsen.

Bilden publicerades 30 juli. Sommaren har snart gått. Jag tittar på bilden nästan varje dag.

Fotografen Joey Abrait måste utnyttjat alla argument i världen för att få SJs vd Jan Forsberg att gå ut och lägga sig på rälsen.

Eller var han och SJ i så stort behov av positiv publicitet att han godtog det rakt av? Eller hoppas SJ locka affärsresenärer som läser magasinet. Eller söker karln jobb?

De blev inte glada på Trafikverket. De blev rasande. I Aftonbladet. Säkerhetsarbete till spillo genom att visa en bild på en person på räls. SJ-chefen.

Jan Forsberg berättar för Aftonbladet att bilden togs inne på SJs verkstadsområde på Hagalund i Sthlm. Kanske där de reparerar alla trasiga X2000-tåg.

Bilden väcker frågor.

Varför putsar SJ-chefen rälsen? Den sköts väl av Banverket och inte behöver SJ-chefen putsa rälsen åt andra? I alla fall inte med en HBT-vippa.
Kan de vara nöjda på SJ med att se sin chef ligga med huvudet suicidalt plågat på stekhet järnvägsräls?

Det är bilden av hur mediedramaturgin möter verkligheten och hur skevt det kan bli. Vanliga människor blir strandade i syretomma tågkupéer i timmar medan det glassiga magasinets redaktörer excellerar i revyrubbar som ”VETERANSIMMAREN PALLAR FORTFARANDE” och VINGARNA BÄR MEN AUDI NÅR INTE HÖJDERNA”. Och i detta nummer till denna bild: SJ-CHEFEN PUTSAR PÅ RYKTET.

Det är bilden av ett statligt företag som låter sin vd göra tragisk narr av sig själv. Skulle ett privat bolag som omsätter påt tio miljarder lägga ut sin vd på räls med dammvippa? Vad säger en sådan bild om hur företaget drivs?

Det är bilden som visualiserar pr-tänket. Tillsammans skapar medieproducenter och kommunikatörer en egen verklighet. Vuxna barns professionella dagislek. För oss som kommunicerar behöver aldrig något vara riktigt på riktigt.  Vi kan alltid vara barn och alltid få betalt för det. Om det så ska kosta en SJ-vds karriär och rykte.

Det är en bild som räckte hela sommaren. En förbannat konstig bild. Men bra.