onsdag, 25 augusti, 2010

Varumärkexperterna är eniga om att Zlatan är ett mycket maskulint varumärke. Bland vanligt folk är kvinnor betydligt mer positiva än män till produkter med varumärket Zlatan.
I den senaste pappersutgåvan av Dagens Media, berättar jag om en undersökning gjord bland 470 svenskar om hur varumärket Zlatan skulle kunna exploateras. Bakgrunden är att Zlatan Ibrahimovic har anlitat varumärkeschefen Mika Lepistö som ska prospektera vad fotbollsstjärnans varumärke kan användas till. Undersökningen genomförd av Straylight ger vissa svar.
Zlatan passar bäst för sportdryck, solglasögon och kalsonger anser folket utifrån de undersökningens möjliga alternativ. Undersökningen visar också att kvinnor är mer positiva till Zlatan-produkter än män. Uppåt 60 procent av kvinnorna anser att Zlatan passar som kalsonger och after shave jämfört med under 40 procent av männen. Var tionde man tycker att Zlatan inte passar för någon produkt alls. Men varumärkesexperterna i artikeln är eniga. Zlatan är ett maskulint varumärke på gränsen till macho.
Så varför är männen förhållandevis negativa till Zlatan-produkter? Är det avundsjukt alfahanne-beteende? Är kvinnor generellt mer positiva till varumärken kopplade till personer?
Zlatan är förstås ett ohyggligt starkt varumärke. Samtidigt hur många idrottsmän har lyckats? Börje Salming har brejkat kalsonger. Björn Borg har licensierat ut sitt varumärke och i dag bygger det en framstående modekoncern. Tomas Brolin och Martin Dalin försöker. Också de grymmaste personliga varumärkena tycks svåra att produktifiera. Det kan naturligtvis bero på att stjärnorna startar för sent och inte gör jobbet professionellt. Eller också krävs så mycket utveckling och marknadsföring att det personliga varumärket inte bär projektet. Zlatan gör uppenbarligen ett seriöst försök. Ska någon kunna lyckas starta ett nytt Björn Borg är ligger Zlatan bra till.
Eller behövs det kvinna för jobbet? Om nu kvinnor är mer intresserade av produkter byggda efter personliga varumärken. Startfältet är öppet. Jag kan inte komma på någon svensk kvinnlig idrottsstjärna som har byggt ett varumärke som lever vidare utanför idrottens värld. Men det finns ett svenskt tjejvarumärke som har minst lika bra chanser som Zlatan. Varumärket heter Annika som i Annika Sörenstam och bygget har visst redan börjat.
fredag, 23 april, 2010
Det digitala överutbudets myller, skapar extra klarhet i gatans brus. Det analoga brus vi tidigare upplevde som färgernas kaos framstår som avskalat, entonigt och sakralt i jämförelse med det vi skapar genom att trycka på några knappar på den digitala enheten i fickan. Som om det digitala bruset är universum, medan det analoga är planeten, vår planet, på den vi trampar oss fram genom vardagen.
I detta valv av relativ tomhet blir klottret tydligt, får den utskrivna papperslappen betydelse blir skyltfönstret ett altare.
Här är tio sätt att synas som jag inte hade noterat för tio år sedan då det digitala bruset inte existerade. Soundtrack, den perfekta skärningspunkten mellan digitalt och analogt: MGMT – Lady Dada’s Nightmare.

Två lite för långa tejpbitar skapar känslan av spontant uppror. Kopplingen till en blogg antyder ett försök till en mer utstuderad kampanj. Vem ligger bakom? Upprörda amatörer eller varumärke som vill skapa underdogbuzz?

Reklambyrån Åkestam Holst har fått betalt av Pressbyrån för att döpa om den till efter vad den levererar. Här har reklamkreatörerna tänkt på korv. Tänk om Pressbyrån hade levererat reklam. Då hade Åkestam kunnat göra en skylt med texten Reklambyrån.

Varför ska varorna visas innanför skyltfönstret när de kan väcka mer uppmärksamhet på utsidan? Weekday tar i för att sticka ut i det analoga bruset. Kanske mer än nödvändigt.

Det finns inget budskap som inte kan förtydligas med en tuschpenna. Här har respondenterna inte gått i gång på en klent klädd kvinnokropp utan på kolesterolet i smoothien. Om det inte är ett knep från annonsören Freya http://www.freyalingerie.com/är budskapet tydligt. Farligare vara fet än lättklädd.

Ett A4-ark i snön. En plastpåse som fladdrar förbi. Behöver kommunikation vara mer komplicerad än så här?

Ja, öh, grattis skidlandslaget till alla OS-guld. Och grattis VW som sponsrade.

Det dryper raseri av butiksägarnas i Västerås aktion mot fastighetsjätten Boltbee – som är det ”värsta som hänt småföretagare i Västerås och resten av Sverige”. Det enkla uttrycket är svårt att få lika effektfullt digitalt, men går det att längre att skapa analoga uppror?

Unilever tycker att smuts är bra. Men visar ett sterilt akvarium med plastväxter och Via-produkter i en utomhustavla. Eloge till reklambyrån som lyckades fakturera för den kullerbyttan.

En kampanj som med hjälp av finurligt copy ska rensa i ljudbruset. Det blir många bokstäver. Det kan bli många fina reklampriser också.

Mediebyrån Tre Kronor sålde sig till den danska reklambyrån Bark, här. Detta behövde berättas för marknadscheferna som ska köpa byråns tjänster. Jag kan se Tre Kronors grundare Niklas Fröberg bustejpa upp en liten lapp på toaletten på Clarion på Söder i Sthlm. Jag kan se marknadscheferna som besökte den Stora annonsördagen stå och kissa där också och begrunda att Danmark köper Tre Kronor.
torsdag, 30 april, 2009

Kommer siffror från undersökningsföretaget Yougov. De visar att Volvo och ett par tyska bilmärken rentav stärker sina varumärkespositioner i bilkrisen.
(Läs mer…)
tisdag, 10 februari, 2009
Har du koll på vad din arbetsgivares varumärke står för och hur det levererar till kunderna? Det borde du ha. (Läs mer…)
tisdag, 20 januari, 2009
Jag vet inte hur många gånger det har hänt att samtal bryts när jag pratat med Iphone-användare. Det är alltid samma ursäkt: ”Det var nog min Iphone som strejkade”.
Fast egentligen beror det nog på att jag inte kan ringa via Telenor från köket där jag oftast jobbar. Jag måste gå ut på balkongen. Men då kan jag inte köra laptopen. Och det är svinkallt. Dumma Telenor.
Det är dock bara Iphone-användare som tror att problemet ligger hos dem.
Som om folk gärna vill berätta att de har en Iphone. Trots att den uppenbarligen inte fungerar som den ska. Ett exempel på att Apple har satt ett starkt varumärke? Eller ett exempel på att Macaholics inte gärna vill erkänna att kejsaren är naken ens år 2009. Sist hände det i fredags. Jag pratade med Jonas Bonnier. Så dog luren…”Det var nog min Iphone….”
söndag, 28 december, 2008

Julrean. Vad handlar den om i år när lågkonjunkturen ylar? Jag förväntade mig scener där butiksidkare stod på sina knän och bad kunderna ta med sig deras överflödiga varor. Men inte så. Det var de vanliga skyltarna. ”Mellandagsrea”, REA, men framförallt anglosaxiska SALES, som handeln verkar ha anammat. H&M körde med SALES utanför butikerna, men med REA inne i dem. Kappahl körde med trötta Massor av varor till Reapriser.
BoConcept, tror på en klassiker, ”Spara 1.000 kronor på att köpa en soffa”.
Tror de folk är så dumma?
Jag tänkte en del på hur lite lust jag har att gå in i butiker överhuvudtaget. En färd in på en klädbutik kan ta 5-10 minuter och det är sällan värt att lägga så mycket tid på. Det har naturligtvis med internet att göra. Där kan jag på en minut avgöra om besöket är värt att förlänga eller inte. Handeln kommer att få hitta alternativ till lockvaror för att få in folk i butikerna, det är jag övertygad om.
Som konsument är besvikelserna för stora. Som exempel hade jag tänkt köpa en dammsugare modell Electrolux Ultra Silencer på Elgiganten för 990 kronor (spara 500 kronor). Den fanns inte på hyllan, men gick väl att teckna sig för. Expediten upplyste om att ett extra filter för 250 kronor var nödvändigt att köpa till. Ja då, skulle dammsugaren kosta 1.240 kronor (1.299 kronor på Expert enligt Pricerunner). Jag kände för att vråla ut min frustration ända bort till Konsumentverket i Karlstad, men gick i stället varvet Åhléns; Intersport, Souk, Pub och kände mig förvirrad.
Varför alls gå på rea, förlåt SALES när upplevelsen är usel och butikerna slukar dyrbar tid? Då mötte jag Micael Dahlén, marknadsföringsprofessor på Handelshögskolan och författare till årets marknadsföringsbok, Nextopia. Han bar ett vidsträckt leende och välmatade plastkassar. Då kändes det nog konstigt bättre att vara ute på julrean. På väg hem köper jag ett par handskar till det ordinarie priset 48 kronor på Hötorget. Det var ett tryggt köp. Inget uppbyggt varumärke, inga reaskyltar, ingen högavlönad marknadsavdelning, som spädde på priser. Jag kommer inte ens att bli blåst på en 50-lapp.
onsdag, 26 november, 2008
Moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns förslag på ett kontrakt för alla som invandrar till Sverige för tankarna till teorierna om living the brand. (Läs mer…)
måndag, 10 november, 2008
När Intel byter slogan från Intel Inside till Leap ahead, tar Kraft över och kör med Daim Inside. Så hittar Daim distributionsvägar ut till kondishyllan. Och bloggarna hänger på.
(Läs mer…)