Rolf van den Brink

Dagens äckliga Lunch

Jag har flängt och krängt och slängt och förtjänar lunch hemma i köket. Inser att jag som bloggare mäste skriva om min lunch. Alla andra gör det.  Öppnar kylskåpet samtidigt som jag öppnar en burk njurbönor. Fräser vitlök och lök. Hittar brysselkål och gravad lax i kylen som jag kastar in samtidigt som jag stämmer av dagens kundmöte med M i headsetet.

Pressar i citron och konstaterar att alla kärnor åker ner i grytan. Funderar på pasta men orkar inte. Saltar. På med en näve röd chili. Det smakar precis så äckligt som det låter. Intervjuar SBABs kommunikationschef medan jag äter och skriver ut intervjun rakt i laptopen. Mejlar artikeln. Messar en källa. Sippar på juicen (God morgon, framställd av koncentrat från i söndags). Funderar en stund över varför jag jobbar hårdare än någonsin och tjänar sämre än på säg tre år. Det var väl dumt gjort av mig.

Jag vet inte hur ni känner, men ibland blir jag ofantligt trött på mig själv. Trött på att jag försätter mig i situationer jag egentligen inte vill vara i. Jag funderar på hur jag ska hinna med allt jag sålde in på veckans tidigare kundmöte. Hur ska jag göra med pocketkameran som havererade. Nu får jag springa omkring med min stor-Canon som någon annan jävla Jens Assur (wish, I wish). Jag tänker på att jag borde hälsa på ma och pa, boka den där resan, fixa bilderna till utställningen, hämta förstorningar, fylla i utvärderingen av fritids, lämna in listor på artiklar jag ska skriva, skicka tackkort, ringa på några tips, boka in möten nästa vecka, ta ut barnen på något vettigt, skriva två debattartiklar..så tänker jag på det där samtalet jag fick i förmiddags, från en högst uppskattad bekant som åkte på den hemskaste av sjukdomar av alla och nu inte vet något om framtiden…och då, ja då verkar allt ändå så väldigt enkelt.
Släntrar  fram till spisen och häller upp lite snabbkaffe.

Mer på riktigt – och mer overkligt

Nytt möte om medieprojektet. Jag märker hur vi har börjat prata mer pengar sedan A kom in. Den här gången var även J med. Allt har blivit mer på riktigt och just därför mer overkligt för varje dag. Hur hamnade jag här? All by myself, skulle jag tro. I dag var det J och A som drev projektet framåt och det kändes som det stod på egna ben.  Jag känner att jag tror på det här och att jag vill. Jag längtar efter en dag då jag kan rita allt framför mig på ett ohyggligt stort papper. Jag vet att jag kan göra ritningen. Men det finns inget lugn i mitt liv just nu.

Rödvin & havererad diskmaskin

Jag skulle vilja berätta om vilka som skvallrade runt i går kväll. Men jag har inget skvaller. Jag skulle vilja göra en briljant analys av dagspressens dagliga räckviddsundersökning. Men jag har inga siffror. Allt jag har är en massa feber. Och en flaska ekologiskt rödvin. (Läs mer…)

Gammelgrus vs Google-ekonomi

Lattesurfar på hotell Anglais. Det gör jag varje torsdag, Det är bra här. Det finns kontakter att koppla datorn till. Mycket dresscode mörk Dressman overkill. Alla har byxor och pratar. Filip och Fredrik. Johan Kinnander. Den typen. Jag inbillar mig att det görs affärer här. Jag hoppas att det ser ut som om också jag gör affärer.

Kommer just från två möten där vi diskuterade webb2.0-projekt. Allt från Hans Bergströms och Ulf Elwings med fleras penisonärssajt Silvergen till Linda Skugges e-tryckeri Vulkan. Vi konstaterade att webbprojekt är känslostyrda och intuitiva. Enligt den tesen är det viktigare att gå ut och bygga något som känns hett och rätt. Sedan säljer du huset. Eller hyr ut det till olika intressenter som vill göra saker. Tricket är att överleva till affärsidén och kunderna kommer. Ja, Google byggdes inte på två år.   

Vid bordet intill sitter en grupp seniora bizkillar, såna som borde länsa Hans Bergströms sajt, fast de inte gör det. På deras bord ligger högar A4 med bilder på gula anläggningsmaskiner. På västgötska diskuterar de ett gigantisk projekt med vägar och byggnader.  De pratar kubikmetrar grus. Just nu hörde jag siffran 6,5 miljoner kronor nämnas och att kunden borde köpa 100 maskiner åt gången.

Det ännu är lite drag i den gamla ekonomin.

Dagens kundmöte

Regntunga möttes vi i receptionen. M och jag vill stämma av medieprojektet med en potentiell intressent. Mötet började grandiost. Först fem minuter prata runt. Så kom den mest fulländande office-latten jag har skådat in på bordet. Det var dags att prata allvar. Jag drog marknadsanalysen. M visade på potentialen och affärsmöjligheterna. Tillsammans ville vi provtrycka vårt visionära medieprojekt, hårt förankrat i framtiden från och med nu, ja och i vår värld en framtida superprodukt. (Läs mer…)