onsdag, 26 maj, 2010
Rörlig bild är hetare än någonsin. Några exempel: 24 timmars videoklipp läggs ut på Youtube. Varje minut. Reklamintäkterna för webb-tv växte med 77 procent under 2009, enligt IRM. Sedan 1999 har svenskens snittittande per dygn ökat med 17 procent till 166 minuter.
Ni vet Klondyke-anekdoten. Det var inte guldgrävarna som blev rikast. Utan de som sålde spadarna. Kanske är det så för tv. Att det inte är aktörerna som producerar den rörliga bilden, halvglada produktionsbolag och glada amatörer, utan aktörerna som kan förpacka den rörliga bilden och aktörerna som kan distribuera den som har största chansen att tjäna guld.
Och vi som trodde tragglet om en plats i kabelnätet, marknätet eller satellit var uppgjort och klart av aktörer som Boxer, Canal Digital, Viasat och Com hem. Inte så. Två saker ritar om kartan igen. Internet och smarta telefoner. Båda skapar möjligheter för nya distributörer av rörlig bild. Operatörer som Tre, Tele2 och Telenor tar tv och rörlig bild rakt in i fickan på målgrupperna. På internet är det Youtube och tv-kanalerna själva som är kungar på distribution av rörlig bild.
De senaste veckorna har vi sett exempel på hur olika aktörer försöker ta nya positioner i kampen om det rörliga guldet.
TV4s mobila ångest
TV4 säljer 35 procent av sitt innehav i betaltv-kanalen Canal Plus till Telenor till reapriset 787 miljoner kronor. TV4s vd Jan Scherman pratar om att ett tv-företag inte klarar sig på egen hand.
Tänkbart strategitänk: Jan Scherman behöver fördela dyrbara rättighetsinvesteringar på fler kanaler ut och har ångest för att ägarkoncernen Bonnier inte har någon mobil telekanal, vilket exempelvis MTG har via systerkoncernen Tele2.
* Eller hade Telenor som äger Canal Digital, en tung TV4-distributör, en köpoption som föll ut, kanske i utbyte mot förmånlig distribution för TV4?
Fundering: Kanske borde Bonnier ha köpt ägarandelar i en internationell telekom-koncern i stället för att lägga uppskattningsvis 2,5 miljarder på investeringar i tidskriftsförlagen Time Inc och World Publications i USA.
SVT vill ut i busken
Case: SVT och Stampen samarbetar. Stampen-bolaget Mkt media får distribuera SVTs lokaltv-nyheter.
Tänkbart strategitänk: Både SVT och lokalpressen ökar pressen på TV4 som skördar framgångar på med sitt lokaltv-bolag TV4 Sverige som ökade omsättningen med 3 procent till 492 miljoner kronor under 2009. SVT behöver behålla sina tittarpositioner och lokalpressen behöver behålla sina lokala annonsaffärer och sin lokala publik.
Fundering: Kan verkligen ett statligt kontrollerat publicservice-bolag skänka bort sitt innehåll till kommersiella aktörer?
Google vill in i familjebrasan
Google tar hjälp av Logitech och Sony till att bygga speciella Google-tv-apparater.
Tänkbart strategitänk: Google behöver få fart på affärerna i sin tv-kanal Youtube som förvärvades för 12 miljarder kronor år 2006. Genom att komma åt familjebrasan kan Google på ett mer kraftfullt sätt tävla om tv-annonsörernas pengar.
Fundering: Luktar inte projektet Microsoft à la 90-talet med Googles egentliga syfte att sprida operativsystemet Android till ytterligare plattformar förutom smarttelefonerna?
tisdag, 13 april, 2010
Kan inte låta bli att bli imponerad över vad 30 miljarder i omsättning kan göra för lite FoU. Kolla när Bonnier bygger och lanserar Popular Science Plus för Ipad på 60 dagar.
Men att Bonnier sätter en handfull vassa personer på att utveckla framtidens medieprodukter ska jämföras med Googles uppåt 20 000 ingenjörer som inte gör annat. Men igen, vad har Google egentligen lyckats kommersialisera efter sökmotorn?
Och missa inte Bonniers ostiga lansering av lanseringen och inte minst självspeglingen av teamet med forskningschefen Sara Öhrvall som högsta . Snacka om fel fokus: Om det inte handlar om att återupprätta ett sargat internt självförtroende hos Bonnier förstås.
onsdag, 24 februari, 2010
Hur jag än vänder och vrider på siffrorna kan jag nästan inte komma fram till något annat än att landets näst största mediekanal vad gäller annonsförsäljning heter Google. Okej, jag kan ha tänkt fel, jag måste nypa mig i hjärnan för att tro att det är sant. Men så här.
Sökordsannonseringen för år 2009 uppgick enligt IRM till närmare 1,5 miljarder kronor. Det är inte orimligt att tro att Google står för åtminstone 80 procent av summan. Det ger oss en försäljning på 1,2 miljoner kronor.
TV4 sålde under 2009 annonser för 2,5 miljarder kronor och är ännu dubbelt så stort Google.
TV3 ligger på uppskattningsvis närmare 1 miljard kronor i omsättning.
Kanal 5 ligger några 100 miljoner kronor under det.
Annonsflaggskeppet Dagens Nyheter ligger uppskattningsvis på 700-800 miljoner kronor i annonsförsäljning, extrapolerat från siffrorna från bokslutet för år 2008.
Under det förra decenniet bröts flera intressanta kurvor.
* År 2008 passerade annonsförsäljningen i tv summerat med försäljningen för internet den totala annonsförsäljningen i dagspress.
* År 2009 passerade internet inklusive sök tv.
Googles framryckning är också ett genombrott för utländska medieägare i Sverige. Aldrig tidigare har en utlandsägd mediekanal hamnat så högt på listan över landets största kanaler som brukar ägas av Bonnier, med undantag av Prosiebens Kanal 5 och Schibsteds Aftonbladet.
Utlandsägda Googles, Prosiebens och Schibsteds sammanlagda annonsförsäljning uppgår till uppskattningsvis 3,5 – 4 miljarder kronor. Sannolikt har andelen utlandsägd annonsförsäljning aldrig varit större i Sverige än nu.
IRMs siffror bygger på nettoförsäljning.
tisdag, 25 augusti, 2009
Det ska luras den här sommaren. Vara på låtsas. Inte för att sanningen är ohygglig. Men för att den inte är kostnadseffektiv och möjlig att planera.
Bonnier har under sommaren framgångsrikt marknadsfört boken Hypnotisören under pseudonymen Lars Kepler. Författaren och förlagsägaren Jan Guillou tog i så att det skramlade i skrivmaskin i en artikel i Aftonbladet där han uttryckte sitt missnöje med Bonniers marknadsföringsmetoder.
Nu var metoderna inte så cyniska som de verkade. De två författarna Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril hade lämnat in sitt manus under pseudonymen som alltså inte var ett påfund av Bonniers.
Har Jan Guillou annars rätt i att Bonnier använder sig av tveksam marknadsföring till att sälja undermåliga produkter.
Nej, marknadsföring handlar om att sälja produkter och skapa värden i varumärken inom det regelverk som existerar. Ingen skulle drömma om att dra Bonnier inför marknadsdomstolen för Lars Kepler-kampanjen.
Marknadsföring handlar liksom litteratur om dramatisering. Båda discipliner bygger på att trovärdighet i produkterna bibehålls. Därmed är marknadsföring och litteratur två självsanerande branscher.
Pr-byrån Taste PR hjälper förlaget Telegram att sälja författaren Åsa Schwarz kommande thriller ”Nefilim”. Pr-byrån har ordnat tusen Facebook-kompisar till den fiktiva huvudpersonen Nova Barakel. En av dem är jag. Jag kan inte säga att det kändes bra att bli pålurad en digital människa. Jag har för mig att jag kollade med byrån om allt stod rätt till, men skit samma. Facebook är ju ett verktyg som hanterar fiktiva, digitala relationer mellan organisationer, händelser och individer.
Förlaget hoppas nu väcka ytterligare nyfikenhet kring produkten genom att publicera berättelser ut huvudpersonens liv som en följetong på Facebook.
”Huvudpersonen inte bara berättar sin historia utan interagerar med sina vänner. De som är addade till Nova Barakel tar inte bara del av en berättelse utan är med i den. Den nya tekniken möjliggör en helt ny typ av underhållning.”, säger författaren Åsa Schwarz i ett pressmeddelande.
Det kan tyckas ligga i linje med den nya digitala konsumentrörelsen. Men bygger inte den på frivilligt deltagande? Telegrams försök att interagera med sina kunder, påminner mer om gammeldags skojeri. Jämfört med Bonniers lansering av Lars Kepler har nog Telegram kvaddat sin trovärdighet, i alla fall hos målgruppen på Facebook.
Det är journalistikens uppgift att dra clownnäsan av låtsaskampanjerna och det gjorde också Aftonbladet och Resumé i dessa fall. Dessförinnan hade pressen hjälpt till att haussa Lars Kepler. Taste PR och Telegram hade ingen möjlighet att bygga upp dramaturgin med hjälp av gammelmedierna utan hoppades att målgruppen själva skulle bygga hype via sociala medier. Det är i sig en provokation för oss tillverkare av journalistiskt underhåll. Pr-byråerna behöver oss inte på sikt.
Ännu har marknadsförare och pr-konsulter god nytta av att lata journalister låter sig användas till marknadsföringslekar. Ett närliggande exempel är Dagens Nyheter marknadsföring visavi reklamköparna, Reklamcupen där reklambyråer tävlar om vem som gör bästa helsidesreklamen. Branschpressen rapporterade om minsta delfinal som om det vore affärskritisk information när det i stället handlar om ett pr-knep från en aktör i bevakningsområdet. Hoppas redaktionerna fick bra betalt. För de spelade högt med sin trovärdighet som insats.
Och för att spela högt med min egen trovärdighet levererar jag här lite udda betraktelser och skvaller, som jag borde vara stor nog att avhålla mig ifrån, men…
Dagens Sammankomst: Den tidigare tv-producenten Lisa Rennersted, den tidigare justitieministern Thomas Bodström och den tidigare dokusåpastjärnan Caroline Gynning startar pr-byrå ihop. Eller varför sitter de annars i möten med varandra?
Dagens Vigsel: Jajamen, Mona Sahlin kan också viga par. Härom helgen vigde hon Anna Larsson, redaktionschef på Amelia, och Sverker Laestadius , tidigare Aftonbladet nu medietränarkollega med bland flera Anders Gerdin, tdigare chefredaktör på Aftonbladet.se. Och när första biten av bröllopstårtan serverats och det glatt konstaterades att ”den står upp”, fyllde Amelia på med ”hoppas den gör det hela natten”.
Gårdagens Chefredaktörer…gillar inte att vara utan plattform utan startar bloggar. Metros tidigare globala chefredaktör Sakari Pitkänen kör Change is gooduntil proven otherwise , Dina Pengars chefredde Björn Hedenjsö har mutat in Guy Number Three. Kvällspressens tidigare chefredaktör Staffan Erfors körde i gång här och moi finns här.
Dagens Sammanträffanden: Knappt har Metros chefredaktör Per Gunne och flickvännen Sofi Fahrman flyttat isär förrän hennes syster Frida Fahrman slutar som moderedaktör på tidningen för att gå till Kanal 5. Inte nog med det.
Separationen mellan Per och Sofi sammanfaller övernaturligt nog med nyheten att Sofis ex Jonas Bergström förlovar sig med prinsessan Madeleine. Sånt som får konspirationsteoretikerna att gå på högvarv.
Sommarens Festival SSWC: Way out cyber eller så, kan bli lägret alla snackar om fem år i termer av vi som var där och ni som inte var det. ”Last year at Social Camp”. Om fem år kanske de 280 personer är tongivande inom medieindustrin. Samtidigt, hur viktig kan man vara om man har tid att åka på Sweden Social Web Camp?
torsdag, 14 maj, 2009
Om hårdsäljande MTG är de nordiska mediekoncernernas Bror Hurtig, är de artisktiska förläggarna Bonniers Bror Lustig. I fabeln om de tre grisarna är karaktären som Bror Duktig vikt åt Schibsted. Nu river ryktesvargen hårt i Bror Duktigs hus. (Läs mer…)
måndag, 30 mars, 2009

Nordiska mediekoncerner är just det, nordiska. De största nordiska mediekoncerner får den övervägande delen av sina inkomster från den nordiska marknaden. De är alltså långt i från internationaliserade. Det visar statistik från Nordicom.
(Läs mer…)
torsdag, 19 mars, 2009

Det urgamla förlaget Allers håller på att gör en Aftonbladet. Förlaget har samlat sina titlar under namnet Aller Net och med Eniro köpt Spray, Passagen och investerat i Blogg.se. Innan dess var förlaget hopplöst efter på nätet med dinosaurietidningar som Hemmets Veckotidning och Allers. Förlaget har cash i kassan och köpte också för något år sedan svenska Hachette med titlar som Elle och Café. (Läs mer…)
torsdag, 5 mars, 2009
Oj, vad det pratas mycket om Metro nu. Tänker på den filmen Den där Mary, där ett gäng galningar slåss om Marys hjärta, en så pajig film så att den inte går att sluta titta på. Det senaste avsnittet av Den där Metro började surra den 23 februari förra veckan när Metro gick ut med ett pressmeddelande om att det hade kommit in ett indikativt bud på bolaget. Naturligtvis passade budet bra för att rycka upp intresset inför en förestående emission. Snart snackades det om att Metros tidigare koncernchef Pelle Törnberg hade lagt budet för att göra sitt gamla bolag en liten tjänst. Snart snackades det hardcore om att Pelle Törneberg lagt ett bud på förlustmaskinen Metro i New York tillsammans med kompisen, den förre Tele2-chefen Lars-Johan Jarnheimer och eventuellt någon nyrik ryss.
Så kom chefsrockaden på Schibsted där Gunnar Strömblad bygger en struktur där Svenska Dagbladet och Aftonbladet ingår som skilda bolag med gemensamma resurser. Varför skapa denna struktur när Aftonbladet så sent som i höstas skapade en ny, egen koncern som nu får monteras ned. Kanske behövs den nya strukturen för att snabbt kunna införliva Metro? Schibsted äger ju redan 35 procent av svenska Metro så varför inte köpa hela bolaget när priset är lågt. Och kanske sätta in den avgående Aftonbladet-chefen Carl Gyllfors som vd, när efter Per Michael Jensen som ju vägrar att flytta till Stockholm. Nej, förresten, varför inte sätta in Pelle Törnberg igen, nej, ja, nja.
Och i går kväll låg luften tät av uppgifter om att Metro hör sig för hos Bonnier om information om ett bud som ska vara lagt. Pelle Törnberg, Jonas Bonnier och Gunnar Strömblad jagande den Där Metro. Kan ni se scenen framför er? Det kan jag och det ser fantastsikt sjukt ut.
Läs också här.
tisdag, 10 februari, 2009
Bonnierkoncernen närmar sig en omsättning på 30 miljarder kronor och verkar går som ett SJ-tåg. Det intressanta med dagens rapport är att den visar en så klar brytning i familjeföretagets uråldriga affärsidé. (Läs mer…)
torsdag, 11 december, 2008
Expressens chefredaktör Otto Sjöberg avgår. En massa spekulationer uppstår.
Ska han bli vd på Svenska Spel. Ta över efter Scherrman. Eller få ett utvecklingsarbete på Metro i London. Och tar Gunne eller Gunilla Herltiz över efter Otto Sjöberg på Expressen.
(Läs mer…)