Rolf van den Brink

Ica-Stig och sd-Jimmy rygg i rygg i TV4

I tisdags, efter middagen, jag tror barnen ännu var vakna, ställde jag följande fråga till Icas marknadschef Magnus Wikner:

Vad skulle du tycka om Ica-Stig låg rygg i rygg med sd-Jimmy i ett reklamblock på TV4?
 
Vi hade pratat en stund om hur Ica såg på att det är fritt fram för partierna att göra reklam i TV4 med start i augusti. Hittills hade jag inte lyckats göra Magnus Wikner berörd av frågan. Han spontana åsikt var att tittarna nog kunde hålla isär det och han inte såg något hinder i politisk reklam.

I USA är det annorlunda. Där lyfter annonsörerna reklamen under presidentvalet. De vill inte få sina budskap sammanblandade med politiska.

Pratar med flera svenska annonsörer, för en artikel för Dagens Media. Få marknadschefer har reflekterat över hur annonsmiljön i TV4 förändras när exempelvis miljöpartiet och sverigedemokraterna  börjar visa reklamfilm.

”Det kan jag inte uttala mig om eftersom vi inte har diskuterat frågan”, säger till exempel Folksams marknadschef Pia Carlsson Thörnqvist.

Det är ju mitt försäkringsbolag, ju. Ska inte de ha åsikter om huruvida de vill göra reklam intill politiska budskap? Om politik allt mer handlar om marknadsföring, råder total beröringsskräck för politik bland marknadsförarna.

Under de 12 åren jag har skrivit om marknadsföring är etik och värderingar stående diskussionsämnen. Dock ytterst sällan hos de egentligen styr den kommersiella delen av Mediesverige, annonsörerna. Det händer att medierådigvare, reklamare, rätt ofta pr-konsulter, mer sällan webbkonsulter välja bort jobb som inte känns rätt. Medierna är av naturliga redaktionella orsaker moraliska högborgar, i alla fall i teorin.

Senast är det annonspaketet Land & Rike som i en reklamkampanj i Resumé och Dagens Media konstater att det dricks för mycket i Mediesverige. Land & Rike tar på sig rollen att bli ”Sveriges första hälsodiplomerade mediekonsulter”.

Är det ett pajigt reklamtrick? Ja. Särskilt med tanke på att samma byråkonstellation, som idag heter Cabomba,  för några årsedan hade idéer om att köra en kampanj med små påsar med vitt pulver varav några skulle innehålla knark med syftet att slå ett slag för känslan i printannonser. Jag tror visst att det var samma kund också.  Men ändå. Land & Rike vågar pratar värderingar, medan annonsörerna ängsligt räknar trp och clickrate för cashen. 

Så jag försöker pressa ICA-chefen. Hur var det nu med ICA-Stig och SD-Jimmy? För ett ögonblick låter han mindre självklar:

”Det där är en svår fråga. Jag skulle vilja fundera på den.”

Nästa morgon pratar vi mer.

”Ica har inga synpunkter. Det står alla fritt att kommunicera”. Det är upp till människor att bedöma vad de tycker om och inte.”Som om marknadsföring var samma sak som att köpa el eller dasspapper till firman. Är det så långt industrialiseringen marknadsföring via medier har gått?  Visst varför inte? Varför skulle inte marknadsföring kunna vara en produkt bland andra? Men det ger ändå ingen förklaring till varför Ica och de flesta andra annonsörer inte tar möjligheten att påverka sina leverantörer. Annonsörerna köper ju ändå produkter för miljontals kronor per år. Konsumentmakt bland reklamköparna, någon?

När Jan Scherman serverar sin sista TV4-korv

På väg hem efter en av en oändlig räcka fotbollsträningar med barn, kände jag en tung hand på axeln. Handen var trygg, torr, men just det, tung. Högt upp i vänster bakåtblick ser jag ansiktet på Jan Scherman. Han cyklar. Han är glad. Han försvinner vid horisonten där Gärdet tar slut och Karlavägen markerar gräns mot lilla DDR där SVT, SR och JMK residerar i fyrkantig funkis. 

Jan Scherman, journalisten som gjorde sig ett namn på att bevaka Jas för att några år senare åka på säljmöte till samma Saab som understöd till försäljningsdirektör Michael Grimborg. Journalisten som inte bangade för att chefa en koncern som omsätter 3,6 miljarder kronor. Vilken cykeltur.

Men alla cykelturer har ett slut. Jag tänkte på handens tyngd och att det kanske är dags att parkeras cykeln inom något år. Först vill han njuta lite av sitt verk, servera någon av ”hans” korvar till personalen, även om vissa korvgubbar nog vet vems korv det serveras till personalen.

Jag tänkte på vem som då ska ta över detta Bonniers kanske mest essentiella affärsområde.
Namnet som brukar nämnas per automatik är Jonas Eriksson, som nyligen blev utnämnd till chef för Bonniers betaltv-kanal Canal Plus. Det gör bland annat min i övrigt duglige efterträdare på Dagens Media, Fredrik Svedjetun.

Jag går inte igång på det namnet och jag tror jag vet varför.

Jämfört med Jan Scherman är han ett chefs och styrelseproffs. Han har tidigare varit vd för Bonnier Magazine Group, tf vd för Bonnier Tidskrifter och affärsområdeschef för City. Men han har inte utmärkt sig som journalist. Jag tror mer på att Jonas Eriksson tar över efter Torsten Larsson, 58, som styrelseordförande i TV4 och vd för Bonnier Broadcasting, affärsområdet där TV4 ingår.

Utnämningen av vd för TV4 kan mycket väl bli en familjär Bonnier-angelägenhet. Då gäller andra spelregler. Personen ska vara känd av familjen och gärna ha en publicistisk fernissa.

Då faller tanken snart på Otto Sjöberg, tidigare chefredaktör på Expressen. I dag är han chef för Bonniers mobila utvecklingsbolag Mobilab. Han har tidigare varit chef för TV4 Nya medier. Han är en erfaren chef, har jobbat med redaktionellt innehåll, kan publistiska frågor och är ett namn Bonnier-familjen känner till. Frågan är om han är intresserad av jobbet.

Ibland nämns TV4s kanaldirektör Peter Lindström i diskussionerna om vem som ska efterträda Jan Scherman. Men det sägs också att han inte är agressiv nog.

Casten Almqvist, vd för Business Press och nyutnämnd vd i Dagens Industri, har varit vd för TV3 och Spray och delar koncernchef Jonas Bonniers böjelse för Killing-estetik, alltså han är riktigt tajt med Jonas, men ger det honom en väg till jobbet som vd för TV4. Kanske är jobbet med att få ordning på affärspressens affärer en testbana för att se om Casten har vad som krävs för TV4-jobbet.

TV4s vice vd Christina ”Kinna” Bellander då? Nej. Hon vill inte.

TV4 Nyheternas chef Anne Lagercrantz är ett mycket vilt kort. Likaså Åsa Sjöberg, kanalens programchef. 

Mer realistisk som TV4-vd är Johan Kleberg, 35, vd för TV4 Sport och biträdande chef för nischkanalerna. Han är internt hyllad och kanske har hans goda rykte också nått Bonnier-familjens öra. Som redarson i relation med redardottern Ebba von Sydow behöver han inte riskera att göra bort sig på en eventuell familjetillställning i Bonnier-klanen.

Min främsta externa kandidat är Michael Porseryd, 43. Han kan tv efter sin tid som chef på MTG och Meter. Michael Porseryd har jobbat med tv-innehåll, var vd för Finanstidningen, och det ger honom ett tunt men ändå hållbart publicistiskt alibi.

Och nej, den här gången är det inte rätt tillfälle att nämna TV4s tidigare programchef och Natur & Kulturs nuvarande vd Eva Swartz som en kandidat. Hon har försatt chanser som hon sannolikt inte ens ville ha.   

Vart hamnar vi?

Otto Sjöberg garderad med Michael Porseryd.

Funkis? Ja, inte roligast i världen, men definitivt funkis. Men kan de cykla?

KDs tv-reklam – en utmaning för Prime

Kristdemokraternas reklambyrå Prime får gå på slak lina när den ska utforma partiets första tv-kampanj. (Läs mer…)

Tv-publik blir inte internettrafik

Tv-kanalerna lyckas inte fullt omsätta sina tittarsiffror i trafik på nätet. Bland tv-kanalerna är det bara SVT som lyckats närma sig landets starkaste traditionella mediekanal på nätet. (Läs mer…)

SVT-chefen storfirade – under TV4s Robinsonpremiär

Decenniets kalas, säger flera av de runt 100 medlemmar i medieetablissemanget som var på SVT-chefens superkalas på Astoria i Stockholm i lördags. Mitt under TV4s premiär av SVTs tidigare publikmagnet Expedition Robinson. (Läs mer…)

We don’t need no SVT2

Diagrammet ovan tycks kaotiskt och så ska det vara. Det visar nämligen tittartidsandelar för tv-tittare i den illojala åldern 12-19 år. Siffrorna är framkörda av MMS och borde vara rena chocken för SVT2 som är i det närmaste utplånad bland ungdomarna. (Läs mer…)

Bonnier – mer SAS än Ryanair

Bonnierkoncernen närmar sig en omsättning på 30 miljarder kronor och verkar går som ett SJ-tåg. Det intressanta med dagens rapport är att den visar en så klar brytning i familjeföretagets uråldriga affärsidé. (Läs mer…)

Kanal Lokal R.I.P. – ett politiskt fiasko och en smashad mediebubbla

Kanal Lokals konkurs visar att en hyfsat stor publik inte är någon garanti för att det ska komma in reklampengar. Och att det digitala marknätet knappast har minskat mediekoncentrationen.

(Läs mer…)

Tv-kanalernas nya migrän: nedladdning för miljoner

Just som SVT och TV4 fick sina sändkostnader drastiskt reducerade när sändningarna flyttade från det analoga till digitiala marknätet, kommer nästa kostnadsrysare. Kontaktkostnaderna för sändningar av webb-tv hotar att blir svarta hål som sänker framförallt reklamkanalerna. (Läs mer…)